På Galleri Majnabbe visas den nyligen bortgångne Tore Ahnoffs verk. Målningar och teckningar från över sju decennier hänger tätt. Tore Ahnoff blev 98 år och den senaste teckningen på utställningen är gjord 2013.

Tore Ahnoffs livsverk karaktäriseras av ett lågmält vardagsiakttagande. De nära motiven dominerar: människor i sin omgivning, intryck från resor, upplevelser av landskap och städer, olika skiftningar av ljus. Det finns en stillsam glädje i varje målning och varje teckning. Han fångar lite av det där vi ofta glömmer att se, för att det är så välbekant. Han var också en skrivande konstnär. I en bok med teckningar och dagboksanteckningar om en resa i Frankrike 1969 formulerar han sin syn: ”Att teckna är ett sätt att iaktta, att undersöka och tillgodogöra sig det man har för ögonen.”

Utställningen blir en vandring från de tidiga teckningarna från 1940–50-talen med sin intensiva svärta och nerv i linjerna, till de sena krokiteckningarna från 2000-talet med en lätt och elegant schvung. I några teckningar finns ett innehållsmässigt tillägg till det enbart iakttagande. En teckning av staden Rom 1951 ur ett fågelperspektiv har fått titeln ”Stad som rämnar”. Ett stort mörkt dike går rätt igenom bebyggelsen och klyver staden i två delar. En närmast kubistisk teckning av en rysk kyrka med lökkupol från 1969 har han tillägnat Nils-Olof Bonnier, ”Hommage a N.O.B” – en komplex bild på många sätt.

"Målare" © Tore Ahnoff

Jag ser teckningarna som den röda tråden i Ahnoffs verk. Därur hämtar hans bildseende och måleri sin näring. Måleriet förmedlar stämningar och intryck. ”Aftonstämning” från 1985-86 är ett självporträtt. Han sitter ute och målar i det sena kvällsljuset, liksom upplyst mot en mörk häckkontur. Eller en mycket liten målning, där ökenlandskapets färger glöder och människorna är små, nästan abstrakta kommatecken i ett oändligt landskap. Där kan ett släktskap skönjas med målaren Ivan Aguéli, som fångade det nordafrikanska ljuset och landskapet.

Utställningen på Galleri Majnabbe planerades som en retrospektiv utställning, när Tore Ahnoff fortfarande levde. Den kom nu istället att bli en minnesutställning. I samband med utställningen har en bok publicerats. Den är vackert formgiven och innehållsmässigt generös, med många bilder och berättelser om Tore Ahnoffs liv och verk, men också om Göteborgs konstliv. Ahnoff var rektor på Valands Konstskola under 60–70–talen och har under hela sitt liv varit en profil i stadens konstliv.
     Tore Ahnoff slipade sina verktyg tidigt i livet och höll både pennan och penseln i oavbruten rörelse under hela sitt konstnärsliv. Över sjuttio verksamma år är imponerande. Likaså att vitaliteten och nyfikenheten har hållits levande lika länge.

Göteborg 2016-04-06 © Berit Jonsvik (text och foto)