När förändringens vindar blåste på 60-talet innebar det också en radikal förändring i synen på textilkonsten. Traditionellt inkodade mönster – både bildligt och bokstavligt – utmanades av en frigörelsens politik, kantad av frågor om hur det kulturhistoriska bagaget bäst skulle hanteras.
    Här fanns också Lillevi Hultman med från början. I pågående retrospektiv på Passagen i Linköping speglas nu hennes konstnärskap genom ett 60-tal verk från 1970 fram till idag. Det är en bred bild som ges med både skulptur, objekt, skisser och förstås – broderi.

Det fria broderiet har som bekant utgjort basen i Hultmans arbeten genom åren, där hon med stygnen, symaskinen, nål och tråd, modellerat fram sina berättelser. Berättelser med feministiska undertoner – så kan man läsa Hultman – men likaväl en läsning utifrån allmängiltiga termer om att vara människa, att hantera tillstånd i livet, att behålla balansen.
     Balans kräver jämvikt – I ”Gratulationstavla” från 1979 syns jämvikten uppnådd, manifesterad och inbroderad i den centrerade bordsduken. I det förvrängda ansiktet speglas maktens reglerande kraft. Kanske ett av Hultmans mera politiska verk på utställningen.
     Generellt tycks utvecklingen ha gått mot det mera psykologiska än politiska hållet. ”Kartläggningen” – en större maskinbroderad applikation, inlånad från Linköpings Universitet, berör psykoterapeuten Barbro Sandin och Sätermodellen, med jaget och det undermedvetna i abstrakt symbolspråk.

"Kvinnoporträtt" © Lillevi Hultman	"Gratulationstavla" © Lillevi Hultman

Vid sidan av det textila finns Hultmans skulpturer med triangeln eller tornet som återkommande element. ”Upplysningen” – en kyrka i vass med farligt innehåll i form av en låda tändstickor har sitt budskap, och de spröda tornen utförda i järntråd är lika associationsrika som subtila. Tråd, garn eller järntråd – gränsen mellan det endimensionellt textila och det tredimensionella tycks ibland påfallande liten.

I senare verk har själva broderiet fått en delvis ny karaktär med korsstygn i pixlade mönster som tillsammans med en medveten ickeperfektion understryker formens självständighet. Broderade kvinnoporträtt och lösa mönsterfragment svävar runt på fläckade bomullsgrunder – ofta i kombination med måleri. Och här berättar Hultman historier från både insidan och utsidan där det medvetna ställs mot det undermedvetna, ibland med mer eller mindre tydlig symbolik.
     Man slås förstås av den omsorgsfulla, minutiösa textila tekniken men lika mycket av öppenheten för just broderiets experimentella potential. Om broderiet en gång hade sina särskilda förutsättningar och begränsningar, så har Lillevi Hultman sprängt den föreställningen för länge sedan.

Linköping 2016-09-07 © Lotta Ekfeldt