Fredrik Åkums (f. 1987) utställning har tonen av en målerisk balansakt, där illusion och sublimitet bjuder varandra ömsesidigt motstånd. Visst anas förställningsspelet, och visst kan verken på distans läsas som textila draperingar i reliefartad materialitet (Shirtserien). Eller som slitna anslagstavlor där urkarvade ordfragment signalerar längtans språk (Carvings). Men de illusoriska tygerna är en chimär och de trubbigt utförda sticken och graveringarna noggrant frampenslade grafiska effekter.

Nej, Åkum är ingen illusionist i egentlig mening. Dammet från Xeroxmaskinens glasruta, exempelvis, ger honom snarare ingångar till ett intrikat bildbygge än uppslag till skenspel. Detsamma gäller den upphängda skjortans vågformade linjespel, vilket öppnar för taktila lågkontrastövningar i varmvitt, blekockra, ljusgrått och något mörkare blågrått. Med vad som synes vara absolut valörkontroll hanteras ytorna enligt den gradvisa förskjutningens seriella variationssystem – i överförd form snarlikt minimalistisk konstmusik, som hos Philip Glass eller Steve Reich. Repetitiva lägesändringar och omtag skapar en mängd variationer inom ett strikt definierat färg- och formalfabet.

Carvings © Fredrik Åkum

De konstmusikaliska associationerna till trots, det är ändå gatans explicita idiom som återspeglas i Fredrik Åkums målningar. Det är graffitins provokativa estetik – och bibringade etik – som öppnar scenrummet och bjuder motstånd. Även utställningstiteln B-B-B-Bootlegs ansluter (stammande) till den alternativa arenan med ickekommersiella undertoner.
     Men här finns också ett intrikat dubbelspel. Det taktila hantverket ger uttryck för sensibilitet av traderad art, för en medvetenhet om föregångarnas teorier om bildrum och djup. Och detta så långt från street art och pixelestetik man kan komma. Här finns en förfining inom det grova, ett informellt angrepp på det antiformella, om man så vill. Kanske som en underkastelse eller ett medvetet offer – eller snarare som en modererad kärlekstribut till den måleriska lågmäldheten, med kontrasterande och knivskarpt formspel.

Stockholm 2017-04-05 © Leif Mattsson