Jag har verkligen sett fram emot att se den här gemensamma presentationen av Hanna Belings och Måns Müllners konstnärskap. Utställningen infriar väl förväntningarna och visar två särpräglade och starka konstnärer som på ytan kan verka omaka men istället befruktar varandras världar. Det är inget annat än förfärande sorgligt att Måns Müllner under sommaren har avlidit i cancer.

På Gerlesborgsskolan (1991-93) tillhörde Måns Müllner de mer avancerade eleverna trots att han var i det närmaste yngst i gruppen. Müllner arbetade alltid extremt systematiskt men vibrerande känsligt. Målningarna bars av ett underliggande nät av rätvinkliga trianglar ur vilket alla grundformer kan härledas (hexagonen, cirkeln, pentagonen och därmed all världens tillhörande tal-filosofi). Det mångåriga projekt som visas på den aktuella utställningen verkar fortfarande stå på den stabila grunden. Det måste ha varit ett intressant igenkännande för honom när han utifrån sitt senare stramt konceptualiserade måleri med Pop-anspråk fann liknande geometriskt preciserade samband i de varumärken som han löpande annekterade och införlivade som tysta ögon i sin värld.
     Förutom den strama formen tuktas världen av hårt hållen färg. En fostrande gärning som han gissningsvis följde upp i rollen som ”Dr Mexiko”. Tillnyktringen av mänskligheten sker bäst genom koncentrerad hjärntvätt. Fox News-loggan var bara en att fixeras av Müllners voodoo och fängslas under långsiktig uppsikt som memento över illgärningar.

Likt schackrutefärgen i jultomtens verkstad sveps samtliga valda objekt och former in i bakelsefärgerna illrosa (Napoleon) och illgrönt (Dammsugaren). Nyanserna är övervägda att framkalla maximal ”hjärnstress”. Men märkligt nog innebär detta ”Stand by-läge” att uppmärksamheten även skärps. Dessutom är valet av färger mer sofistikerat än så; man kan notera att de trots det högsta läget inte framkallar vibrerande gränser utan att både tonerna behåller sin jämbördiga exakthet. I M.M.M:s värld råder balans, symmetri och rättvisa. Hans sista fullbordade verk ”Dr Mexicos altare” ger tydligt besked.  Ser fram emot att få se projektet i större format så småningom. Ambitionen med serien av kvadratiska ”Pink-green paintings” var som jag förstår att de skulle summeras till 1000 stycken.

Bulldoggen Monica och Bulldoggen Olle © Hanna Beling

”Öga mot öga” kallar Hanna Beling sin del av utställningen och hennes värld av djurfigurer blickar med pupillens evighetssvärta mot oss. Här finns tröst, glädje, hopp, humor och till och med skratt som är det läkemedel och den antidot som bjuds och räddar offren vid världens alla altare. Det är storartat och Hanna Beling visar upp hela mästerskapet i sitt arbete med skulptur. Hennes porträtt av medkonstnären Måns är briljant och vetskapen om den hjälp hon bidragit med till offentliga porträtt av exempelvis Margareta Krook vittnar vidare om detta.
     Den inkännande handen drar sig inte för att våga visa det utsatta och den utsatte, en egenskap som hon delar med Måns Müllner. Nerverna vilar i upphettad balans direkt på den av vax simulerade men trovärdiga huden. Allt är klätt och samtidigt blottat, endast de pärlande ögonen av glas skyddar de innersta tankarna, den nödvändiga barriären för att på riktigt skapa verklig närhet. Den ensamstående silkesapamamman med tvillingar och paret bulldog tillsammans med kattungen och den bruna sengångaren är motgiftet mot alla världens galenskaper. Sker ingen bättring bör svepningen vara ”pink-green”.

Stockholm 2017-08-29 © Susanna Slör