Ett bländande vackert havslandskap, ett mörkt hav under ljus blågrön himmel, en vit strimma i vattenytan, som letar sig ned mot målningens underkant. Vid horisonten tornar en gigantisk vit form upp sig och ser ut att vara på väg att vältra sig ner i det mörka vattnet. Är det en ö, en våg eller ett isberg? Så är det i Roj Fribergs (1934–2016) målningar, det finns alltid en mångfald möjliga tolkningar och olika sätt att se.

Det är illusoriskt, på gränsen till superrealistiskt, men där finns inget av den vanliga gnetiga fotorealismen. I hans bildvärld finns återkommande teman, som känns igen för den som följt hans konstnärskap under decennierna. Det är borgerliga praktfulla interiörer, öde salonger i palats stadda i förfall, dramatiska eller norröna landskap med den bottenlösa tjärnen djupt inne i skogen. Svarta huskroppar med fasader i förruttnelse, folksamlingar med agiterande människor. Maktens människor och sammanträdesrummen inte att förglömma. Salongsmöblerna har nu flyttat ut ur interiörerna och tycks vara på väg ner i Lethe, glömskans flod.

Möblerad © Roj Friberg

Som bildskådare och konstnärer har vi alla förebilder: bildmakare vi ser upp till och inspireras av. Roj Friberg har för mig alltid varit en fascinerande konstnär, begåvad med något slags speciell röntgensyn med vilken han betraktar och skildrar en omvärld.
     I boken Ögonblick av närvaro från 1989 tar han upp sina egna förebilder. Han skriver där om bildspråkliga upptäckter: – En bild som på så sätt styrts av en upptäckt blir för konstnären och för betraktaren ett intellektuellt mysterium … Han nämner Palle Nielsen, Goya och Francis Bacon som några av sina källor och visst slår han följe med dessa på sin väg genom tillvarons existentiella frågor.
     I en intervju jag gjorde med Roj Friberg 2012 ställdes frågan hur han såg på att hans bilder mestadels betraktades som dystopier. – Det här med dystopier, jag vet inte om jag ser det så. Det är ändå det estetiska, som är det viktigaste. Bilderna handlar mer om tillvarons mysterier… Mitt seende är utgångspunkten.

Det blir med nödvändighet ingen stor och överblickande utställning av Roj Friberg och hans omfattande konstnärskap i Galleri Avenys numera ganska anspråkslösa lokaler. Men det gör att man kommer nära varje verk och ser de virtuosa målningarna i all sin detaljrikedom. Utställningen blir ändå innehållsrik med små skisser som komplement.
     Roj Fribergs konst är förenad med en stark suggestion – en verklighetens scenografi, där betraktaren i sin fantasi med lätthet kliver in i målningarna och blir delaktig. Han behandlar människans arketypiska frågeställningar kring livet och döden, svärtan och ljuset. Man kommer på sig med att önska en stor retrospektiv utställning med allt från de tidigaste svartvita teckningarna och alla scenografier till de allra senaste målningarna. Kanske något för Moderna Museet?

Göteborg 2017-04-26 © Berit Jonsvik text/foto