Konstnärsdrivna Candyland är sedan 2004 en frihamn för kollegiala samtal. Det är en sympatisk form att bjuda in och låta var och en av konstnärerna förutsättningslöst ta plats.
     Målaren Märta König har fått sin inbjudan av Alex Pacheco och tar tillfället i akt att varsla om vardagens undantagsbilder som leder till omtag, uppbrott och förändring. Ett krossat hjärta ligger spritt för vinden i det milsvitt öppna landskapet. Man anar initialerna gömda i jorden som om det hackats loss ur hallucinationen av det ensamma trädet som bryter horisontlinjen. Märta König återkommer till berättarmässigt sekventiella kompositioner i flera av målningarna. Som notlinjer ligger horisonten och samlar variationer av ett och samma tema, grupperande händelserna rytmiskt, musikaliskt. Eldens offer skär likt tonerna i Shostakovich, Stråkkvartett nr 15, andra satsen (adagio) genom notlinjen. I ”Skogseld” faller de och rinner obevekligt ned uppifrån, vänder sedan i ögat och bildar trädstammarnas galler för en oåtkomlig ort.

I ”som nu” glimmar det bortom genom stammarnas tonbild och bryter ut i ett av dessa drömska, inåtvända landskap som svenska målarpoeter håller så varmt om hjärtat. Gråvädret reflekterat i himmelsspegeln kan vittna om såväl en råkall novembers sorgearbete som om en aprilkylig uppfordrande väckarklocka. Märta König räds inte de stora känslorna och dess möjligheter att ta plats i de mindre formaten. Figurationen och abstraktionen vilar aktivt dröjande i bilderna. Jag söker fåfängt efter engelskans ”Linger” motsvarighet på svenska. Ibland bryter sig ett fnissande loss som i mössens gemensamma flykt på cykel. Färgens stråke har Märta König medfödd tillgång till; hon för den målmedvetet och lyssnade efter brotten och undantagen att följa.
    Candylands rum är ingen lätt sak att hantera och en liten invändning är antalet verk. Varje målning fungerar dock väl var för sig; de vilar som sin egen världsbild i sina färg- och form-tonsatta berättelser.

Stockholm 2017-11-15 © Susanna Slöör