Jan Svenungsson får osedvanlig uppmärksamhet i Uppsala denna vårvinter. På Konstmuseet visas en retrospektiv utställning med utgångspunkt i 1980-talets studieår och på Bror Hjorths hus visas målningar ur den aktuella serien "Paintings". Jan Svenungsson är född 1961 och bodde i Uppsala mellan 1969 och 1983.

På Uppsala konstmuseum finns foton ur den pågående serien av skorstensbyggande som Jan Svenungsson inledde 1992 vid Moderna Museet i Stockholm, och som senast resulterade i en skorsten i Tegnérparken i Uppsala 2015. Överhuvudtaget framstår Svenungsson som en seriens, upprepningens och återkomstens konstnär. Han kopierar ofta egna bilder som för att närma sig en undflyende fulländning.
     Förutom skorstenar, som han använde i form av foton redan på 1980-talet, har han arbetat med målningar av röda fläckar i serien "Test", med kartor i "Psycho-mapping" och att i åratal översätta och texta romanen "Hebdomeros" från 1929 av Giorgio de Chirico. Det blev 108 sidor, som han kompletterat med fotografier från Chiricos grekiska hemstad Volos. På konstmuseet kan man se alla 108 sidorna med foton.
     Konstnären ser inget slut på skorstensserien, eftersom dessa torn, som han kallar dem, engagerar många att ge förslag på tolkningar. Kan det vara en fallossymbol, ett tecken för industrisamhället, en förbindelse med himlen, en stele... [minnesten].

Interiör Bror Hjorths hus © Jan Svenungsson

Svenungsson håller hantverket högt. Målningarna i serien "Paintings" på Bror Hjorths hus utgår från teckningar han varierat på skorstenstemat. En känsla jag får inför målningarna är drömmen om den fulländade träbåten eller det oöverträffade glaset. Målningarna tycks mig vara en blandning av abstrakta former och undanglidande naturstudier. Jag anar att färgrikedomen håller upp en rymd, strävar efter luft.
     Där finns en målning jag associerar till en frisk sommardag i björkskogen, flera som för tankarna till ett naturens skyddade rum (Painting # 46), ett annat motiv tycks handla både om födelse och sönderfall. I Painting nr # 16 möter vi ett ansikte, kanske en dödsmask. Det kommer lite plötsligt.

På konstmuseet finns exempel ur målningsserien "Test", som Jan Svenungsson arbetade med 1992–2009. Här utgår han från stänk eller droppar av blodröd färg på papper, som han överför i förstorad och exakt form till duken utan att de förlorar i kraft eller spontanitet.
     Även i framställningen av Europas kartbild (Psycho-Mapping) ger konstnären sig själv ett krävande uppdrag. Han kopierar en kartbild av den föregående i en lång serie (som ett slags variant av viskleken) och i utställningen kan man se hur gränser och länder förskjuts från karta till karta. I ett hörn står en jättelik skrynklad kopia, "Europe erupts", en titel som kan tolkas som Europas sammanbrott. Kanske är det detta de små förändringarna viskar.

Uppsala 2017-02-15 © Niels Hebert