Idun Baltzersen övertygar i sin första separatutställning på Galleri Magnus Karlsson. Redan på stipendiatutställningen i Konstakademiens salar, 2017, blev det uppenbart att de stora formaten passar henne mycket väl, och det bekräftas på den aktuella utställningen, där ett av de största tygcollagen mäter drygt fyra meter i höjd.

Någon återhållen blygsamhet finner man inte i Baltzersens expressivt formupplösta ikonografi; här finns redan en adekvat och balanserad stilkänsla. Det experimentella sammanfogandet av olika figurativa element (fragment av träsnittstryck på tyg) pekar otvetydigt mot ett erfaret konstnärskap. Det enda som möjligen avslöjar hennes relativt unga ålder (f. 1987) är valet av gestaltning och figuration: unga generiska flick- eller kvinnofigurer oftast i frånvända positioner, i några fall uppslukade av sina mobiltelefoner.
     I en konstnärlig tradition med vissa antydda kopplingar till ett tidigt expressionistiskt 1900-tal framstår naturligtvis smarttelefoner som en anakronism, men de känns ändå som medvetet valda för att placera berättelserna i ett mer uppdaterat historiskt sammanhang.

Vä: Spegelbild och Tornet. Hö: Förvandlingen © Idun Baltzersen (Klicka på bilden för högre upplösning. Öppnas i nytt fönster.)

På utställningen visas också de stockar som använts vid tryckprocessen, naturligt infärgade i djupsvarta toner som de blir efter upprepade avdrag. De är sköna i egen sak men framstår egentligen mer som råmaterial till det sammansatta bildbygget i de stora och myllrande tygcollagen.

I det inre rummet visar Baltzersen sina senare verk där hon i ett par fall återbrukat olika tryckstockar för att skapa skulpturala uttryck. På motstående vägg finns ett stort asymmetriskt collage uppbyggt av diverse figurativa fragment, som genom den destruerande klipptekniken kommit att närma sig den rena abstraktionen. I detta rum anar man möjligheter och potentiella framtida projekt för Idun Baltzersen.
     Personligen blev jag så tagen av den experimentella leklusten i de sena objekten att jag gärna hade sett dem i det större rummet. Men jag inser naturligtvis att man här tagit hänsyn till det utställningstekniska helhetsintrycket snarare än till enskilda suveräna verk. Men visst pekar de sena objekten fram mot en mycket intressant fortsättning för denna tidigare Bernadottestipendiat.

Stockholm 2018-05-02 © Leif Mattsson