Pressvisning av Supermarket brukar vara lätt kaotiskt, men det mesta var klart i år bortsett från verkstitlar och konstnärsnamn inom nära räckhåll. Det är en behjärtansvärd uppgift som teamet bakom Supermarket förmår upprepa år från år och jag hoppas att årets titel ”Legacy” inte är förebådande och tillbackablickanden på en och samma gång.

© Siavash Naghshbandi (Supermarket)

I år har mässgeneralerna pressats av ett trist visumärende för två iranska konstnärer som nekats komma till Sverige. De representeras nu med var sitt videoverk, men självfallet är det inte vad som låg i planeringen. Ska man imponeras av något så är det av nätverket och inflödet av impulser från konstvärldar man annars bara anar via de stora namnen som hamnar på biennalerna. Nu trängs slovakiska, ryska, amerikanska, israeliska (med palestinska deltagare) samt syriska gallerier och konstnärsprojekt. Och skulle man låta de yngre konstnärerna och hängivna curators råda, så torde världens oroshärdar svalna betydligt lättare.
     Men som ”independent” mässa är man även i högsta grad bidragsberoende, och det vilar också ett drag av eskapism, konsten som livsstilsprojekt, och frånvänd utopism över tillställningen.

© Kritiklabbet (Supermarket)	© Max Presneill (Supermarket)

Jag håller tummarna för att Supermarket ser till att få fast fotfäste i Slakthusområdet, för att med lite mer lugn och ro bygga och driva detta viktiga internationella nätverk vidare. Supermarket är trots allt främst en mötesplats för konstnärer. Det sätter avtryck även på de verk som visas, behändiga till reseformaten. Skulle man ge sig på att generalisera så kanske det även står för en form av konstnärligt påbjuden antikonsumism med fokus istället på en koncentrerad upplevelse, vilket miniatyrcollaget, tablettaskmålningen i plåt och mikroskulpturen ger.
     Performance-programmet är mer omfattande än tidigare, aktivisterna är där, Kritiklabbet pågår under hela mässan där publiken kan lämna synpunkter direkt. Men det är trots detta och minikonsten ett bubblande och påfallande visuellt anslag som råder.

© Eva Beierheimer (Market)

Market har omorganiserat med Lars Nittve (Moderna Museet, Tate mm) som ordförande i urvalskommittén. Den uttalade satsningen är att locka en ny, ung och köpstark publik. ”Att börja samla konst”, delas ut som en liten nätt broschyr och mässmagasinet lyfter fram ässen på mässan. Jag gillar att konstlivet börjar uppskatta sin publik och inte minst sin kommande istället för att ägna sig åt internt navelskådande.
     Den bästa formen att se konst ger det intimare och koncentrerade galleriformatet i mina ögon. Självklart blir det överlastat när allt kommer samman i mässform. Det går inte att komma ifrån att kakofonin hur välordnad den än är alltid lyfter fram svagheterna i de enskilda konstnärskapen. Till behållningen med årets upplaga hör dock att gallerierna främst väljer singel- eller duoutställningar i sina montrar.

© Liva Isakson Lundin (Market)

På sina håll är visningarna mer än nervöst välkammade inför möjligheten att möta kadern av köpstarka nybörjarsamlare. Men där finns också starka konstnärskap och säkra kort av hög kvalitet.
     Dansk-israeliske målaren och installatören Tal R lyfts fram som signatur för årets mässa med en installation direkt i Skulpturhallen och en studie i blått i form av trasmattesoffa och plakatmålningar i Galleri Bo Bjerggards monter.

Minnesutställningar med verk av Elis Eriksson (Bohman-Knäpper) och John E Franzén (Stene projects) är behjärtansvärda att introducera för en sannolikt rätt historielös publik. Men det är de yngre skulptörerna som Liva Isakson Lundin (Galleri Wetterling) och Éva Mag (Galleri Riis, Norge) som svarar för verk med rakhet och integritet. Målare som Eva Beierheimer (Galleri Fagerstedt) och Emma Bernhard (Erik Nordenhake) är strama, abstraherande med kraftfulla uttryck, men på olika vis. De håller sig undan de mer högljudda stråken av abstraktion och även åt det mer figurativt naiva hållet, som det ges några tröttande exempel på. Den utåtagerande, visuella gesten får ändå sägas vara mässans samlande intryck.

Stockholm 2018-04-13 © Susanna Slöör