Grant Wood (1891-1942) är något av den amerikanska konstens one hit wonder. Få målningar har fått symbolisera americana som hans American Gothic, och det är få som det refereras så mycket till i amerikansk konsthistoria sedan den gjorde braksuccé i Chicago 1930. Ett porträtt av en man och en kvinna, ofta tagna för ett gift par, men tänkta att föreställa en bonde och hans dotter. Modeller var konstnärens syster och tandläkare. Högaffel i hand och poserande framför ett hus på en gård med Mellanvästerns speciella gotiska fönster i den annars sparsmakade byggnadsstilen.

Det är kring detta samhälle konstnärskapet rör sig. Wood räknas till de främsta representanterna för regionalismen som växte fram i 30-talets USA. När Whitneymuseet tar oss in i hans värld etablerar de scenen för besökaren genom ett förmak med hans tidiga kommersiella dekorationsmåleri och föremålsformgivning. Det rör sig om tekannor i silver och takkronor i form av majskolvar, formgivna för ett hotell i hemstaden Cedar Rapids mitt i Iowas till synes oändliga majsfält. Hans allegorimåleri på uppdrag av en mäklarfirma, Adoration of the Home påminner om en altartavla. En madonnafigur står i centrum omgiven av representanter för stad och landsbygd, religion och bildning.
     Måleriet fortsätter sedan att vara symbolintensivt. Det är samtidigt mycket bundet till sin samtid i innehåll men verkar äldre än det är i sin komposition. Europeiskt 1500-talet återkommer som influens. I många fall finns en märklig perspektivbehandling som sätter sakinnehåll över realistisk djupkänsla. Penseldragen i olja är nästan överdrivet fina och detaljerade, applicerade på helt släta ytor. Porträtt ställs mot en symbolrik bakgrund.
     Regionalismen föder tanken att gräva där man står, utan att se mot Europa. Trots sina europeiska influenser i utförande, följer Wood detta troget i motiv och han gör få utflykter utanför Iowa. De flesta av hans verk finns också kvar inom delstatens gränser, många i form av stora muralmålningar.

Grant Wood, Spring Turning, 1936. Oil on composition board, 46.4 x 101.9 cm. Reynolda House Museum of American Art, Winston-Salem, North Carolina; gift of Barbara B. Millhouse 1991.2.2. © Figge Art Museum, successors to the Estate of Nan Wood Graham/Licensed by VAGA, New York, NY. Image courtesy Reynolda House Museum of American Art, affiliated with Wake Forest University

Lite förvånar det att American Gothic har fått en sådan särställning, då den ligger väl i linje med det övriga konstnärskapet med sin strama komposition, detaljrika utförande och stränga uttryck. Kanske beror det på att den innehåller en tvetydighet. Det är inte helt uppenbart om det är en hyllning till eller en satir över bondesamhället. Senare verk väckte inte samma uppståndelse, och tidigare, liknande målningar hade gått obemärkt förbi.
     Woman With Plants, ett porträtt av modern med en svärmorstunga i knät och ett böljande åkerlandskap i bakgrunden, förmedlar idén om mellanvästerns pionjärer genom den nästan odödliga växten. Arnold Comes of Age är ett porträtt av konstnärens 21-årige ateljéassistent, full av symbolik. En fjäril för metamorfos, en flod i bakgrunden för livets gång. Den senare Death on the Ridge Road, visar sekunderna före en våldsam krock. Konstnären tar det allvetande berättarperspektivet ovanifrån, och låter telefonstolpar agera gravkors. Målningen påminner om en serieteckning, med lastbilen en bit ovan mark och ovala hjul för att uttrycka fart.

Utställningen visar också på den starka ställning konsten hade i trettiotalets amerikanska samhälle. Efter 1929 års börskrasch och den efterföljande depressionen satsade Rooseveltregeringen stort på offentliga arbeten, och det spillde över även på konstvärlden bland annat i form av Public Works of Art Project som finansierade många av de stora muralprojekten, i utställningen representerade på video.

Dessa förhållanden borgar inte för samhällsomstörtande konst. Det kan man heller inte säga att Grant Woods konst är (även om det amerikanska postverket vägrade distribuera en “pornografisk” litografi föreställande en nakenbadande man). Den upplevs som gjord på någons uppdrag. Naturligt med den kommersiella bakgrunden och den typ av offentligt stöd som senare var aktuellt. Ibland går Woods konst över gränsen till det sentimentala. Detta inte sagt för att ta ifrån den dess kvaliteter, utan av nödvändigheten att se den i ljuset av sin samtid och villkor.
     Det finns flera paralleller med vår egen tid, men också stor kontrast. I båda fallen ser vi en uppdelning och motsättning mellan städerna och landsbygden samt en populistisk protest mot upplevda eliter. Hur detta uttrycks politiskt är däremot mycket olikt, liksom hur det avspeglas i konsten.

Den 120 verk starka utställningen är lättillgänglig och lärorik. Ingen slump, då den är kurerad av Whitneyveteranen Barbara Haskell som tryggt leder kronologiskt. Det finns en viss distans mellan måleriet och betraktaren, som om dess tjocka lager av schellack kommit emellan. Det är därför välgörande att det finns en betydande sektion med teckningar, främst som förlaga för målningar, som låter oss komma närmare personen Grant Wood.

New York 2018-03-14 © Mattias Lundblad