1
  TEMA: ATT BLI KONSTNÄR
1
Stiftelsen Hilding Linnqvists konst

Sara Elggren
FÖLJA I-I

1

Falling over the side of the mattress (IX), fram- och baksida,
skyttelväv med inplock, 30x30 cm, lin, konstsilke, silke, 2017 © Sara Elggren
(Klicka på bilden för hög upplösning)

 

I-
Jag känner en som kallas K som pluggar till Noh-aktör i Kyoto i Japan. Ibland har hon tagit med mig på stora Noh-föreställningar där. De pågår i många timmar. Publiken känner ofta till berättelsen som spelas, och spelen utgår från en viss uppsättning figurer, element och regler. Ingång, sidogång, beroende, begränsning, rim, synligt och osynligt, ljud. Scenens uppdelning, berättelsens uppdelning.

Kan verka som långsamma tillstånd. Som sägs handla om nu; att aktivt upprepa kropp och hjärta nog att göra nuet nytt. Publiken kan många av reglerna, och berättar för varandra. Delar av publiken sover under delar av föreställningen. K sover ganska mycket. Efteråt kan hon ändå prata insiktsfullt om särskilda kvalitéer och upplevelser av uppsättningen hon sovit igenom. Kropp, ord. Jag lärde känna K när jag tänkte på det här, som saker som verkade större än jag kunde förstå.

I-
Kanske bryta upp, byta plats, komprimera. Kroppen som är en och kroppen som en gör. 

Mentorsrelationer som inte behöver vara formella och inte inom något givet område, kan vara ett band som uppstår under en tid under ett följe, och får viss verkan. Liksom dra i varandra. Ha många frågor, ibland inga alls. Relationer som kan vara utmanande, verkar vilja annanstans, kanske med förhoppning om att nå någon slags gemensam nivå. Kan kännas som en så generös relation, att hitta styrka i att följa och dela mycket oklart.

Följa till exempel en textil tradition, har gett kollegor bortom mer givna närmaste. Etablering då som i känsla av något mer språkligt än omöjligt. Blanda språkkunskaper, olika prövbara språk. Kanske mer ord än hela meningar, som att ordet har starkare riktning än meningen. Följa nya ord och ord i ny följd.

Mellan vävande, mellan ensam och grupp. Delad ateljé, dyr maskinpark, och för att en varp tar mycket längre tid att dra på ensam. Bryta upp byta plats, hitta rutiner som batterier. Äldre väverskor jag bott och jobbat med. Lära via den här kroppen det här rummet nu.

Jag bodde tillsammans med en bildväverska T i Berkeley Kalifornien i USA. Jag tänkte på figurer och konturer, vad det är och vad det gör, med ens perception och världsbild. I vävtekniker är konturer mest konkreta i så kallad bildväv eller gobelängväv, det som på engelska heter tapestry. Jag hade inte använt sådana tekniker innan, men T hade gjort det hela sitt vuxna liv. I USA är tapestry en ganska ung teknik, mycket av det som växte fram under 1900-talet kom från immigrerade européer och då särskilt från området Aubusson i Frankrike, ett då och fortfarande betydande sammanhang för bildväv. T började väva i San Fransisco tidigt 80-tal när hon hamnade i en ateljé hos immigrerade konstnärsparet Yael Lurie och Jean Pierre Larochette. I deras ateljé uppstod vad som kom att bli Tapestry Weavers West, en sammanslutning av vävare, i huvudsak kvinnor, som senare förgrenade sig och bildades i fler delar av USA, som idag fortfarande är aktiva. De flesta av dem har andra jobb vid sidan av, eller är hemmafruar. Jag träffar bara kvinnliga vävare. Två dagar i veckan kommer andra elever till ateljén. Ord. Väv i tuskaft, med en tecknad förlaga, och alltid från baksidan.

I-
Jag väver inte traditionell bildväv. Jag kan också missförstå och misstycka.

Vävning för mig var ett bortglömt språk, i viss mening för långsamt, kroppsligt, upprepande, för fint. Att komprimera istället för att glömma. Andra perspektiv på ord och kropp, begreppsliga figurer, I-I. Jag kan skriva och prata mer sällan nu. Men ser till exempel i undervisning, hur specifika ord ger verkan, kan ge lättnad, göra möjligt att dela saker om konsthantverk, rum och liv. Kan i rum eller sammanhang av mer splittrade språk och tillgänglighet då prova andra ord eller annat än ord. 

Att kanske också verka som en tanke i sitt huvud, och genom den hitta in i fler berättelser. Ger tröst och fantasier. Läsa kvinnor som till exempel strängt köttsligt skrev: ”skoja, uppfinn, gör musik”. Att se hur andra gjort, och tänka aha att det där är möjligt, eller omöjligt. Verka i något gammalt vävnotsystem, veckla ut data och kropp.

Stockholm 2019-10-23 © Sara Elggren


Presentation: Sara Elggren, f. 1986, baserad i Stockholm. MFA Konstfack (2016), BA Södertörns Högskola (2011). Aktuell med utsmyckning för Hammarkullens Konsthall / Hammarkullens underjordiska spårvagnsperrong 2019/2020.
Se vidare: saraelggren.org

Om projektet | Stiftelsen Hilding Linnqvists konst | Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com

 

      
skriv ut denna text
 
 
s