Thomas Broomé beskriver sitt arbete som en "buljongkokning", som ett (gastronomiskt) samlande och idogt reducerande av bildflöden och idéer. Att hämta ur andras "luftslott", som han uttrycker det, ger minst lika god brygd som den från det egna skafferiet. Så sant, så sant, konstnären inom en nickar instämmande.
    Det är inte ofta jag imponeras av utställningstexter, inte ens om de saknar tidsmarkörer eller är skrivna av utställande konstnär. Men denna gång böjer jag mig med vördnad för Broomés humoristiska och insiktsfulla programtext. Den inbjuder mig att "äta med ögonen", vilket också är textens titel. En läsning rekommenderas för var bildhungrig besökare.

Vi har några konstnärer i Sverige, de är inte många om man ska uttrycka det frankt, vars utställningar är som blinda jokrar på ett pokerparty. Dan Wolgers är en, Kjartan Slettemark var en annan. Man vet liksom aldrig hur deras nästa presentation ska ta sig ut. Thomas Broomé ansluter härmed till denna illustra skara. Med förmäten fördomsfullhet förväntade jag mig en förlängning av hans flimrande mönsterstrukturer. Och visst, de finns här, men inte som bärande idé eller konstnärssignum, inte som repetition i oändlighetens kammare.

The Rejects, 2019 © Thomas Broomé

Nej, här inbjuds besökaren att "äta konst" – förrätter som strimlor av klassisk ikonografi (Picnic), huvudrätter med eklagrat tuggmotstånd (slagbordet Eat Me, Eat Me, Eat Me) eller en fluffigt lila efterrättsmaräng (The Rejects). Menyn är lika otippad som den är mäktig; utställningen följer den logiska principen hos en berusad gryning; allt kan och bör hända i nästa sal.
     Att förundras, förbluffas och förtjusas måste väl ändå vara ett mål värt namnet. Thomas Broomé lyckas med förmedlandet av en konstnärlig process som bär på den inkapslade förvåningen. Och hela tiden kryddad med inlånen från de matiga mästarna. Som de hängande besticken i Worshipping While Eaten, där Dick Bengtssons spade kommer i tankarna. Eller som i de snart uppätna Esso- och LSD-skyltarna som sänder en kärleksfull hälsning till Öyvind Fahlströms eteriska himmelrike.

Stockholm 2019-05-02 © Leif Mattsson