Marketta Ivarsdotter vänder och vrider, bänder och river, bränner och sotar en överväldigande förlust som endast låter sig omskrivas. Texterna är den enda levande kontaktytan mellan den som gått och den som lämnats kvar. I dem vilar minnena av rösten. Lika levande som en dikt kan vara, lika döda faller orden samman till byggklossar när illusionen eller den uppblossande bilden lämnar dem.
     Marketta Ivarsdotters utställning och bearbetning av denna svårgripbara process väcker även insikten om ordens nästintill obegripliga ytverkan och mönster mot de vita arken. Lösningen som accepterar tillståndet ter sig självklar i Ivarsdotters händer. Sidorna skrynklas och mättas med grafitpulver som stängda dörrar till minnets bibliotek. Orden flagnar och läggs i skålar. De brända textfragmenten sys ihop av ärrbildningens röda trådar. Om hon sedan menar att dessa inre oläkbara sår varar tills man så småningom underställer sig dem, fogar sig, må vara osagt. Vardagssorgen får sin hemvist och lyfts fram i ljuset som hyllningar till livet. Livets alkemi söndrar och återförenar, lever under ateljéarbetet och ges en värdig form. Utställningens ingående delar med rader av inramade fragment, med skulpturala avbrott fungerar osedvanligt väl i Stora Galleriet.  

Installationsvy © Carolina Billvik (Klicka på bilden för hög upplösning)

Carolina Billvik visar en väl sammanhållen installation av minnespromenader i Lilla Galleriet. Mot galleriets vackra men utställningsmässigt dominanta trägolv hänger transparenta vepor i gråskala. Motiven består av frysta sekunder insamlade med hjälp av urkamerans teknik där ljuset hämtas genom ett minimalt hål in i en låda eller burk. Vägrenar och buskage kan anas, eller pölar av vatten. Grus, brus och inverterat ljus är således verksamma medel i Carolina Billviks upplösta minnen. Kvar lämnas gesten eller rörelsen av den händelse som passerat.
     Billvik verkar ha vidareutvecklat och raffinerat sitt verk som troligen har pågått sedan hon lämnade Kungl. Konsthögskolan 2014. Projektet har under någon period även haft titeln ”In i föreställningarna, genom bakom bilden”, vilket poetiskt beskriver den efemära process, det verkslösa verk, som Billvik konsekvent söker driva. Den skenbara enkelhet och lätthet som installationen bjuder i Lilla Galleriet lånar sig till inåtseende grubblerier om vilken verklighet vi för tillfället befinner oss i och bekräftar att det finns flera. Här stäms ett lågmält möte med en själsbesläktad kollega och banden knyts mellan de verksamma i Konstnärshusets Lilla och Stora Galleri. 

Stockholm 2019-04-29 © Susanna Slöör