När hemmakonstnären Cecilia Jansson fick välja en medutställare tog hon Brooklynbaserade Geoffrey Chadsey. Utställningen på Örebro konsthall med mötet mellan deras verk blir en existentiell hinderbana som rör upp både känslor och tankar. Utställningstiteln Memberment beskriver med ett ord som ingen vet vad det betyder i ett komplext ramverk.

Geoffrey Chadsey (f 1967) arbetar med teckningar i pastell och akvarellkrita. Det är stora bilder i en stark färgskala med figurer i nästan naturlig storlek, som klassiska helfigursporträtt i fint linjearbete. Han har sagt sig vilja måla ”fantasifotografier”. Bilderna gestaltar anatomier i förvandling. Gestalterna är montage av mans- och kvinnokroppsdelar. Ibland finns där en skuggfigur inskriven som blir en del av den nyskapade varelsen. Ibland som en ansiktsmask med en alternativ identitet över huvudet. Andra gånger har fler armar och bröst blandat sig i kring kroppen.
     Keith Richards, själva urtypen för en machogitarrist, har här fått ett underliv med blottat kvinnligt könsorgan. Bilderna visar att vare sig kropp eller kön är givna eller definitiva. I stället har mycket av det vi tar som normalt olika möjliga alternativ.

© Cecilia Jansson

Cecilia Jansson (f 1975) är tecknare och skulptör med rötter i keramiken. Hon har bland annat jobbat i USA och Kina de senaste åren. Här visar hon skulpturer. Hon är en innovativ skulptör som hela tiden tycks hitta nya uttryck och har kunskaperna att gestalta dem i olika material. I en tid då så många konstnärer tycks ägna sig åt (re)produktion av sin mest beprövade och gångbara idé känns det fint med en konstnär som släpper loss kreativiteten åt olika håll.
    Det mest spektakulära av hennes arbeten här är ett jättestort stillastående flöde av ett vitt vaddliknande material som kommer ut ur ett rum. Här man kan tala om att konsten tar både rummet och tanken i besittning.

En av de idéer Cecilia Jansson prövar på olika sätt är att låta ett hårt material möta ett mjukt. När det mjuka är en bröddeg kommer det att anpassa sig tills det gräddas och dess expansion stannar. Det organiska möter det fasta, det flexibla det förstelnade, det levande får kämpa mot det döda. Någon har kallat det ett spel mellan ”semiotiska motsatser”.
     Hon visar också ett verk som låter det anonymt traditionella möta det mest personliga. Det heter Identiteeth. I gamla formar, avsedda för att gjuta klassiska kinesiska djurfigurer i, har hon byggt på med porslinslera. I ansiktena har hon gjort avtryck av sina tänder. Det blir en kreativ krock mellan olika bildsyner, tider, och sätt att se på konstnärligt skapande. Cecilia Jansson har en stark tilltro till sina olika material. Hon är noga med deras taktila egenskaper, men också omsorgsfull med vad man kan berätta med hjälp av dem.

Örebro 2019-10-08 © Bo Borg