Det är inte var dag som en ny svensk konsthall slår upp sina portar, och särskilt inte en med en så tydligt definierad tematik: idrott i konsten. Inrymd i Riksidrottsmuseet (vid Gärdet, Stockholm) kan Konsthall 16 både dra fördel av det större museets besökarpotential och dess logistiska struktur. En trappa upp ligger den relativt spatiöst hängda konsthallen, huvudsakligen avsedd för tillfälliga utställningar kring sport och idrott.
    Men som Konsthall 16:s curator Ulrika Levén betonar i programbladet är det inte alltid lätt att dra skiljelinjen mellan idrott och konst, exempelvis när det gäller dans, dressyr och konstsim. Så tematiken är både tillåtande och utmanande.

Kamp, 2019 © Assa Kauppi (Klicka på bilden för hög upplösning)

Initiativet och den ekonomiska basen kommer från den stiftelse som enligt testamente tog vid efter konst- och idrottsälskaren Tore A Johanssons bortgång 2015. Året efter startade planeringen av den nu invigda konsthallen, med en inriktning som redan från början var definierad och klar. Fokus ligger på samtidskonst, främst från Sverige, och planerna är att producera ett par tre idrottsrelaterade utställningar per år.
     I ett litet utrymme vid sidan av själva huvudhallen kan man också ta del av en kort historik kring Tore A Johansson samt se några tidigare inköpta verk i själva ursprungssamlingen. Här finns bland annat en mycket intressant målning av Hans Viksten (Knock-out, bäst att ta en rond i sänder) och ett par fina verk av den numera närmast bortglömde Fred Andersson.

Unstable II, 1998/2008 © Charlotte Gyllenhammar

Konsthallens första utställning, Idrottsminnen, lånar sin titel från en större målning av Ernst Billgren. Och det är företrädesvis konstnärsnamn av den digniteten som dominerar presentationen. Kanske kan valet av deltagare tyckas aningen förutsägbart, och lite på den säkra sidan. Men verkshöjden är naturligtvis genomgående mycket god och utställningen har en intressant spännvidd vad gäller teknik och konstnärliga uttryck. Dessutom är jag övertygad om att det vi ser här bara är ett slags mjukstart inför kommande presentationer. Inom detta område finns mängder att visa och ta sig an. Konstnärer har ju i alla tider närt ett intresse för och inspirerats av sport och idrott – även om det inte alltid har märkts på den samtida konstscenen.

Inte heller har väl de senaste svenska kulturministrarna kunnat stoltsera med något större visat intresse för just idrott, trots att det faller inom deras ansvarsområde. Och kanske kan det vara en anledning och incitament som gör denna typ av initiativ så betydelsefulla – en öppning och breddning av begreppet kultur. Eller snarare en helt legitim, nödvändig och tillåtande mixtur av olika intressen, aspekter och livsval.

Stockholm 2019-04-03 © Leif Mattsson