www.omkonst.se:
Boknytt
Galleristens minnesresa
Björn Axlund, Hos Axlund på Stortorget, Dagboksanteckningar och bilder 1983–2000 – Carlsson Bokförlag, 2020, ISBN 9789189063228.
Text: Susanna Slöör

skriv ut denna text
  Uppslag med verk av Helene Scherfbeck
(Klicka på bilden för hög upplösning)

På Stortorget 5 i Gamla Stan låg Galleri Axlund under sexton år. Galleristen Björn Axlund publicerar i en ny bok ett rikt urval av dagboksanteckningar förda mellan åren 1983 och 2000. Galleriet öppnade i september 1984 med måleri av Göteborgskonstnären Joe Hedlund.  

Det är fascinerande att minnas och återknyta till den förlorade tiden. Var och en som rörde sig i Stockholms konstliv kommer att känna igen sig, särskilt gäller det målarälskarna bland betraktare och utövare. Galleriet mutade snabbt in ett särskilt område; Björn Axlund hade ett gott öga till målare från väst- till östkust med ett lyriskt, poetiskt, kammarmusiskt och inkännande måleri. Den här världen såg jag som tjugofemåring som epicentrum för konsten. Björn Axlunds kontakter grundade sig till del på hans långa intresse inte minst för ikonen Åke Göranssons måleri. Till utställningen Skimrande Västkust på Liljevalchs oktober 1986 deltog Axlund i förberedelserna genom att organisera rummen med verk Göteborgskoloristerna Åke Göransson och Inge Schiöler.

Några år senare visades måleri av Åke Göransson tillsammans med franske konstnären Jean Bazaine på Millesgården. I mitten av nittiotalet gjordes en större utställning på Waldemarsudde med Västkustmålaren Maj Arnell som tillsammans med Alf Lindberg fick välförtjänta, stora genombrott i Stockholm, båda två när de var i 80–90-års åldern. Björn Axlund hade ett finger med i dessa tilldragelser och hans stall av yngre målare utbildade på Valand visades parallellt under titeln Måleriet i fokus. Det var första gången jag stötte på en av galleriets absolut finaste målare Ebba Hammarskiöld. Björn Axlund ställde ut henne från debuten och framåt en handfull gånger.    

(Vä) Inge Schiöler och Elsa Lindström. (Hö) målning av Maj Arnell.

Reservoarpennan av märket Pelikan gick varm under åren och sammanlagt skrev Björn Axlund adresserna till vernissageinbjudningarna för hand, runt 60.000 stycken fram till pennan försvann. Dagboksnoteringarna beskriver galleristens vardag i stort och smått i den egna verksamheten. Men även det kollegiala gnabbet gallerister emellan, och hackordningen för sin tid, får man en liten inblick i.
     Hängningarna som pendlade mellan hopp och viss förtvivlan avlöstes av kalasen, de tillfredställande recensionerna, succédebuterna och de lågmält formulerade besvikelser om uteblivna inköp eller bristande uppmärksamhet.
     En klassikerutställning med teckningar av Helene Schjerfbeck sågs av 9.000 personer under drygt tre veckor, och krävde en övernattande gallerist för den skärpta bevakningens skull.

Som läsare underlättar det om man haft viss kännedom om konstlivet som beskrivs för att tillägna sig texten i dagboksformatet. Boken är riktad till alla dem som var med och vill minnas konstlivets status och utveckling i Stockholm under en uppbrottsperiod. Då fanns fortfarande den djupt kunniga konstpubliken, de aktiva konstföreningarna och de offentliga inköparna som stöd för att köpa den ”lösa” konsten.

Två träd 1987 © Alf Lindberg

Björn Axlunds utsiktspunkt är från den sida av konstlivet som idag är i stort sett försvunnen, även om intresset för måleri återuppstått i andra former. Galleri Axlund lades ned år 2000, vilket följdes inom en dryg femårsperiod av stängningar av ledande målargallerier som Galerie Ahlner, Svenska Bilder och Galleri Engström med flera.
     Målargenerationer av lärare och elever vistades och visades på Galleri Axlund. Förebilder fanns bland konstnärer som också gav tillbaka i form av undervisning på konstskolorna. Poeten och målaren Fritz Sjöström bör särskilt nämnas. För viktiga och introducerande böcker om måleri stod Olle Bauman och Björn Melin, som också tillhörde den nära kretsen av frekventa utställare.
     Men allt var inte bättre förr och även om poeten och målaren Kerro Holmberg i förordet lyfter fram den delade känslan av att kvinnliga och manliga konstnärer visades i god balans, visar en genomräkning av galleriets 150 utställare att så inte var fallet. Otvivelaktigt är dock att Björn Axlund kräset och kunnigt gjorde sitt urval av utställare oavsett geografi, ålder eller kön. Det är en viktig dokumentation som han har sammanställt och det omfattande bildmaterialet bjuder på rikliga höjdpunkter.

Stockholm 2020-12-17 © Susanna Slöör


 


 

 

 


Ljus för diktare, barn och dårar, 1997
© Ebba Hammarskiöld
(Klicka på bilden för hög upplösning)


Dagboksblad, 17 november 1990
© Björn Axlund
(Klicka på bilden för hög upplösning)


Borggården, 1989 © Thomas Henriksson


Vindharpa, 1990 © Fritz Sjöström


Stillebeninteriör, 1983 © Lasse Persson

 


Carlsson Bokförlag | Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com