Människorna i Paul Mpagi Sepuyas fotografier är främst vänner och älskare. Sepuya, född 1982 i San Bernardino, Kalifornien och verksam i Los Angeles, är aktuell med sin första monografi sammanställd av Contemporary Art Museum St. Louis, och utgiven på Aperture förlag (se länk nedan).

De tidiga och mest konventionella fotografierna är av mestadels avklädda män på en säng. De är varsamt poserande i mjukt, nästan platt ljus. Blicken rakt in i kameran. Utlämnande men självsäkert. Här skönjs en utmaning av konventionella relationer mellan fotograf och fotograferad som blir allt tydligare och viktigare genom åren för Sepuya. Han vill bryta ner porträttörens auktoritet. Arbetet utgår från etablerade privata relationer och är i hög grad kollaborativt.

Självporträtten är viktiga, då han vill utsätta sig själv för vad han begär av andra. Att fotografera blir en gemenskapsbildande handling genom vilken en intim och ganska avgränsad värld tar form. Sepuya månar om att ta kontroll över bilden av den queera, svarta gemenskapen och kräver en plats för dess blick och självbild i den visuella kulturen. “För oss, av oss” kan mottot beskrivas. Här finns alltså ett tydligt syfte och mål i förhållande till konsthistorien: att göra det undanskuffade perspektivet svårare att bortse ifrån.

Darkroom Mirror Study, 2017 © Paul Mpagi Sepuya	Self Portrait Holding Joshua's Hand, 2006 © Paul Mpagi Sepuya

Sepuya låter sig inspireras av både litteratur och tidigare fotokonst. Man kan tydligt ana Robert Mapplethorpe i bakgrunden, och Sepuya deltog i Guggenheims utställning Mapplethorpe Now. Här finns också starka band till George Platt Lynes och Cecil Beaton, både vad gäller ämnesval och arbetssätt.
     Med tiden kommer fler och fler speglar in i Sepuyas foton, ofta med fingeravtryck och annan imperfektion. Rum och kroppar flätas samman och fragmenteras. Bilderna liknar kollage utan att vara det, där gränserna mellan spegelns yta och rummets faller sönder. Nästan alltid skymtar kameran på sitt stativ eller i handen.
     Med några undantag är det män som avbildas. Sepuya och hans kamera träder ofta själv fram tillsammans med sin medskapare i dubbelporträtt och fortsätter luckra upp gränserna mellan subjekt och objekt, mellan kontrollerad ateljémiljö och den stökiga kringmiljön med skrivbordsytor, apelsinskal och förpackningsmaterial.

Återfotograferade utskriftsfragment av äldre bilder utvidgar ögonblicket i tid. Gränserna mellan ateljén där bilderna kommer till och museet där de når betraktaren är otydlig. Samma sak med gränsen mellan utställning och bok, med installationsvyer och texter. Med kameran riktad rakt in i spegeln får också betraktaren en känsla av att bli betraktad.
     Texterna är skrivna av flera av medskaparna som suttit för porträtt. Fragmenteringen kan ses som en bild av den plats på marginalen HBTQ-personer har haft i konsthistorien. De flytande gränserna är en queer egenskap i sig. Processen och relationerna är verket, mer än de färdiga enskilda bilderna.

New London, Connecticut 2020-06-23 © Mattias Lundblad