Det tycks finnas ett alldeles särskilt tyst men urstarkt band mellan Eva Langes och Inez Jönssons verk. Som denna konstnärsfamiljs matriark har Eva Lange blivit känd för att med minimala gester både fånga ögonblick och evighet, stillhet, ömhet och kraft. Hon besitter en fascinerande förmåga att gestalta immateriella motiv, som ”samvete”, ”själ” eller ”ingenting”.  Langes slutna, monolita Främlingar – två tvillinglika stoder, en i brons och en i marmor – sluter sig samman kring var sin kärna. De trotsar tiden och sammanfattar kongenialt det paradoxala i begreppet främlingskap. Allt beror, som vanligt, på det perspektiv vi väljer. Ser vi likhet eller olikhet i varandra? Var och en får svara själv.

Installationsvy © Inez Jönsson (Klicka på bilden för hög upplösning)

Utställningens höjdpunkt utgör verk av Inez Jönsson, som yngst i skaran visar en exceptionell konstnärlig mognad. Med en lugn självsäkerhet balanserar hon mellan måleri och hantverk, svart och vitt, det till synes fullkomliga och ofullkomliga. Jönssons mörkt monokroma målningar leder osökt tankarna till Malevitj suprematism och konstens andliga funktion.
     Men hennes skapande är ännu starkare genomsyrat av den japanska världsåskådningen wabi-sabi, som hyllar enkelhet, stramhet, asymmetri och skrovlighet. Skönheten finns helt enkelt i det anspråkslösa utan några krav på perfektion.
     I Small Pictoral Iron spänner Jönsson juteväv mellan fururamarna. De ojämnt klippta fransarna ger verket plasticitet och en reliefliknande dimension. Med lin, furu, hästhår och tråd skapar hon objekt där ljusstrimmor bringar hopp. Mellanrummen, avstånden och en icke-beröring är här lika viktiga som de faktiska materialen. Det är svindlade vackert i sin svåra enkelhet.

Stockholm 2020-03-24 © Joanna Persman