Met Breuer, Metropolitans satellit för samtidskonst på Madison Avenue i New York, stänger i juli efter fyra år. Den sista utställningen är Gerhard Richter: Painting After All. En pampig final med främst förstås måleri, men också glasskulptur. 88-årige Richters konstnärskap hemsöks av 1900-talet och dess brott mot mänskligheten. I utställningen väger serien Birkenau tungt, och med den sluts en cirkel. Den bygger på fyra fasansfulla, utsmugglade fotografier tagna i smyg av fångar vid Auschwitz-Birkenau. Richter såg dem första gången på 50-talet, återsåg dem senare, och fullbordade serien 2014, efter fem decenniers försök att närma sig ämnet. Trogna avbildningar döljs under tjocka lager färg, adderade och subtraherade med en bred skrapa till helt abstrakta målningar.

Uncle Rudi, 1965 Oil on canvas, 87 × 49.5 × 2.5 cm Památník Lidice / Lidice Memorial © Gerhard Richter (Klicka på bilden för hög upplösning)	Group of People, 1965 Oil on canvas, 170 × 200 cm Private Collection © Gerhard Richter

Minne, tvivel och mångtydighet är centralt Richters måleri. Det förstås genom hans uppväxt under två totalitära samhällssystem, och med såväl förövare som offer i den nära familjehistorien – ibland i samma person. Som 29-åring flydde han till västtyska Düsseldorf, strax innan Berlinmuren fråntog honom möjligheten att träffa sin familj igen. Med sig tog han familjefotografier som omsattes till måleri. Här blir historien personlig. I svartvita porträtt finns å ena sidan en till synes munter farbror Rudi i nazistuniform, på väg att bli en del i krigsmaskineriet och som nästan omedelbart dödas. Å andra sidan faster Marianne som svältes ihjäl för sin schizofreni på en institution som, skulle det visa sig, Richters senare svärfar förestod.

Utbildad i både öst och väst gick han från propagandistisk, socialistisk realism till vad han kallade “kapitalistisk realism”, ett slags tysk popkonst byggd på tanken om propagandistiska tendenser även i det kapitalistiska väst. Men han kan inte knytas till en konstriktning utan tar oförutsägbara, snabba och förvirrande vändningar. Han har ständigt rört sig över hela spännvidden mellan fotorealistisk figuration och andra motivområden.
     Utställningen gör nedslag genom hela den långa karriären på ett strikt och organiserat sätt. Landskap, porträtt, svartvita bilder av terrorister och offer för seriemördare, bilder hämtade från magasin och familjealbum. Richter låter konsten uttrycka det ordlösa och vägrar att vara uttolkare. Det finns en kuslighet i det idylliska och en saklighet inför det svåra. Det ska inte misstas för likgiltighet, utan det går att skönja en stark smärta. Sakligheten fråntar betraktaren tryggheten i att identifiera sig med rätt sida.

4,900 Colors, 2007, Enamel paint on aluminum [Exhibition copy] 140 panels (Each panel: 48.5 × 48.5 cm) Private collection © Gerhard Richter 2019 (Klicka på bilden för hög upplösning)

Luften gick dock ur denna Met Breuers final, bara nio dagar in i utställningsperioden, då samtliga New Yorks museer och gallerier plötsligt stängde på grund av rådande pandemi. Tills vidare får vi hålla tillgodo med vad Metropolitan erbjuder genom sin hemsida, och även om det förstås inte ersätter upplevelsen av att vara i det fysiska rummet, är det generöst tilltaget. Bland annat kan Corinna Belz dokumentär Gerhard Richter Painting som visades i utställningsrummet ses i sin helhet. En matnyttig introduktion, och en mycket hastig vandring i videoformat genom utställningen finns också. I dagsläget är det oklart om utställningen hinner öppna igen innan den åker vidare till Los Angeles i augusti.

Exhibition Tour – Gerhard Richter: Painting After All >>
Film om Gerhard Richter: Gerhard Richter Painting >>  
Mer information om utställningen och Gerhard Richter >>

New York 2020-05-06 © Mattias Lundblad