www.omkonst.se:
Omvänd dödsskräck i fjärilsform

Yngvild Saeter, Butterfly House – Andréhn-Schiptjenko, Stockholm, 16/1–29/2 2020
Text: Susanna Slöör

skriv ut denna text
Xena, 2019 © Yngvild Saeter
(Klicka på bilden för hög upplösning)
Morla och Balthazar Bux, 2019 © Yngvild Saeter
(Klicka på bilden för hög upplösning)

På kontoret finns en Kawasaki-grön framhjulskärm preparerad med fingrar klädda med monster- och dödsskalleringar. Sådana i silver brukar ligga i högar i bodarna under den årliga MC-mässan. Skärmen är konverterad till en lampett och ett utmärkt exempel på yngre konstnärers vilja och förmåga att även verka som designer eller brukskonstnär.
     Motorcykeldelarna till trots är de i norska Yngvild Saeters väggskulpturer egentligen inte framträdande i sig. De bildar tillsammans med skelettliknande delar den värld av skräckblandad livsdrift som hennes verk utstrålar. De nakna ryggradskotornas spiral spänner ut fjärilsvingarna av kåpdelar från de slaktade hojarna. Insekter uppförstorade blir monster och betraktaren kanske en motsvarighet inför dem. Intressant nog påminner vissa delar om ok för dragdjur. Ett objekt har även försetts med ett hästbett i stål. Med fuskpälsen hämtad från raggarbilsestetik blir det i slutändan ett märkligt uppförstorat fjärilshuvud. Den hårda estetiken bryts och blir skör genom dessa inneboende perspektivskiften som Yngvild Saeter arbetar med.

Utsträllningsvy © Yngvild Saeter

I skulpturerna bearbetar Saeter en traumatisk hjärnoperation som ledde till att hon var död under ett par minuter. Dagen före operationen såg hon filmen Matrix och hjärnan bearbetade filmsekvenserna med motorcykelscener under det euforiska dödsrus som hon då tydligen upplevde – en relativt vanlig nära-döden-upplevelse.
     Saeter har före konststudierna på Valand studerat antropologi och särskilt människans förhållande till ondskan, som motgift för sin tidigare rädsla och obehag inför ond bråd död. Den uttrycksmässiga närheten till en kollega som Dit-Cillin är uppenbar, men maskin- och cyborg-referenserna särskiljer.

I ungdomen kom Saeter i kontakt med motorkulturens subvärldar. Man kan se hur kreativt hon använder lackverkstad och epoxy-material för att bygga upp sina semiorganiska, vagt antropomorfa sci fi-figurer. Associationerna leder även till författare som rumänen Mircea Cartarescus fjärilstrilogi såväl som norske Karl Ove Knausgårds suggestiva uppväxtskildring i ett glesbefolkat fjordlandskap. Kedjor, spikar och fuskpäls kommer från punken i hennes sammanfogade värld. Det skall bli intressant att följa vilken aspekt hon väljer att förstärka framöver, om det blir offrets eller förövarens väg. Om hon nu alls väljer.     

Stockholm 2020-01-29 © Susanna Slöör


 


 

 

 


Sphinx, 2019 © Yngvild Saeter


Morla, 2019 © Yngvild Saeter

Foto: Andrén-Schiptjenko


Andréhn-Schiptjenko, Stockholm | Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com