Hendrik Zeitler kallar sin utställning på Galleri Thomassen 1:1 Hammarkullen. Den underliggande betydelsen av titeln antyder att här visas realistiska bilder av en förort utanför Göteborg i skala 1:1. Det vill säga avbilder precis lika stora som i verkligheten.

Hammarkullen är en av de förorter som byggdes på 1970-talet och skildras ofta i negativ mening, som en typisk representant för det misslyckade miljonprogrammet. Men här möter vi något annat. Skönheten i ogräset vid vägkanten. Den nakna avbarrade julgranen, en ljus siluett mot en grön bakgrund, är nästan rörande i sin övergivenhet. En gunga i oskärpa, som vore den fortfarande i rörelse, och barnet som just gungat har skyndat hem när mörkret faller. Eller vattendroppar, som gör ringar på ytan i en oändlig blå vattensamling intill ogräset. Det är vackert, serent och snudd på högtidligt. Ett slags landskapsbilder för närsynta.

Äng #2 © Hendrik Zeitler (Klicka på bilden för hög upplösning)

Fotografierna kunde vara exponerade nästan var som helst, men just vetskapen att de är tagna i förorten Hammarkullen ger en extra dimension. Allt övergår från det platsspecifika Hammarkullen till något mer allmängiltigt.
     1:1 Hammarkullen är en fotoutställning, vilket egentligen inte säger så mycket om teknik, material och uttryck i det här fallet. Bilderna är skapade utan kamera direkt på ett ljuskänsligt fotopapper, som ett enda ensamt original. Bilderna blir till om natten i ett litet uppbyggt tält, där fotopappret exponeras av blixtar. Allt som då befinner sig nära fotopappret blir skarpt och bakgrunden försvinner.

Hendrik Zeitler tar oss tillbaka till magin i fotografiets barndom. Till år 1826, då fransmannen Niépce lyckades fixera utsikten från andra våningen i sitt hus i Burgundy. Det allra första bevarade fotografiet, kallade han heliografi – soltryck. Med sina nutida ”soltryck” får Hendrik Zeitler oss att se skönheten i en nära omgivning. Med ljus skapar han poesi i det synbart enkla. Ett överskridande äger rum, där det låga upphöjs till det sköna.

Göteborg 2020-10-14 © Berit Jonsvik