Tidigare Edsviks konsthall drivs numera under namnet Stallbacken kultur av Sollentuna kommun. Verksamheten har en annan bredd mot tidigare. Under helgerna är en utställning med Monica Höll öppen med måleri och skulptur från det senaste dryga decenniet.

Det stora genomgående loftet har rustats upp till det bättre och det långa utställningsrummet fungerar utomordentligt väl för att visa Monica Hölls verk i större format. Målningarna håller konsekvent två olika mått och här kan man snarast träda in i måleriska rum på 2x2 meter vardera.
     Man kan tala om abstraktion när det gäller Hölls verk, men lika gärna om den måleriska rörelsen eller gesten. I de tidigaste verken från 2008–2009, vars uttryck man känner igen från utställningen på Belenius (2009), integrerades målningarna i en rumsmålning. Konstruktionerna gränsar till serieteckningens koncentrerade rutor. De väl kalkylerade linjerna och ”klottret” i svart och gråskala mot vit botten accentueras av alarmistiska rosa toner.
     Senare är det utfallen mot duken som kan förleda en att tro att målningarna tillkommit blixtrande snabbt, som i en dansant sammanhållen rörelse. Monica Hölls varningsläten i högt ställda toner och fluorescerande färg blir ändå aldrig avstötande snarast bjuder de in att ta del av ett temperament.

Ur serien Orfeus & Eurydike: Färd (vä) och Music (hö), 2021, 200x200 cm © Monica Höll (Klicka på bilden för hög upplösning)

De högt ställda accentfärgerna vägs av mot mer brutna toner för att i den senaste sviten om fyra målningar på temat Orfeus och Eurydike harmonieras till ett vibrerande ljusfenomen. I de klassiska grekiska och romerska eposen är besöken från levande hjältar i underjorden återkommande med syfte att söka vägledning och råd. Men Orfeus öde blev desto bittrare då han inte lyckades hålla sig från att se sig om efter sin sköna brud på vägen upp. Den euforiskt verkande melankoli som Monica Höll bjuder in till fungerar utomordentligt väl för att hålla myten vid liv. Tragedin vilar som ett eko i gryningsljuset och auroratonerna får i den här sviten sin fullkomliga form.

Det är intressant och en smula vilsamt att få koncentrera sig på ett poetiskt, lyriskt anslag som bygger på en väl inarbetad tradition. Målarna vet att konst görs av konst och att dialogen är det enda som förmår att föra rörelsen vidare. Varje generation lägger till sitt och tar likt ungrenässansens Dante hjälp av sin Vergilius för att beträda sin tids möjliga odyssé och underjordsbesök. Vinden på stallarna i Sollentuna är väl värd som en station på resan den här våren.

Sollentuna 2021-05-05 © Susanna Slöör