Iwo Myrin (f. 1964) har konsekvent under dryga två decennier arbetat med hålkameran och gjutformen som arbetsredskap. Naturen, skogen, eller snarare svampskogen är en given utgångspunkt där ett lågt placerat perspektiv öppnar för ett marknära seende, både för arternas klassificerade olikheter och (kanske främst) för den estetiska mångfalden. Här på Galleri Kronan visas nu ett helt litet porträttgalleri av olika svampar i tio bronsavgjutningar gjorda mellan 2006 och 2017, ett antal större fotografier tagna med hålkamera samt ett kombinerat ljud- och fotoverk.

I en katalog från Iwo Myrins utställning på Konstakademin 2018 finns i ord och bild kortfattat beskrivet hur gjutprocessen går till. Första steget är valet av ett lämpligt svampexemplar och att på växtplatsen packa in svampen och en del av växtunderlaget i en formmassa som får stelna; formen bearbetas vidare i ateljén och prepareras med gjutkanaler och ingjuts i vax. Metoden med förlorat vax, à cire perdue, modifierar Myrin en aning genom att delvis använda själva svampkroppen som utfyllnad istället för vaxet.

Views from the Inside, hålkamerafotografi © Iwo Myrin

Det finns en avklarnad saklighet i Myrins gråsvarta bronsobjekt – främst förstås i den konkreta gjutprocessen, i själva hantverket, men också i att de färdiga avgjutningarna namnges efter svamparnas art, geografiska växtposition och insamlingsdatum.
     Men utöver det finns också något mera sinnligt att förhålla sig till i de varierande utsnittens mikrovärldar. Kanske handlar det om att se. För satt i motljus på lite avstånd smälter de fina detaljerna ihop: barren och mossan, skivorna under hatten, en strumpa på en fot. Delarna manifesteras inte längre som enskildheter utan som en enda kropp, en silhuett som effektfullt uttrycker distansen mellan vår empiriska begreppsvärld och själva organismen. När avståndet minskar får blicken åter fäste i det spröda ytskiktet, i svamparnas individuella former och olika växtstadier.

Om nu seendet påverkar distansen mellan människa och natur accentueras det kanske särskilt i Myrins hålfotografier där bildernas oskärpa skapar en drömsk, nästan lite kuslig öververklighet som får sinnena att skärpas. Svampens egenart, växtkraft och synliga bevis på den egentliga organismen, mycelets underjordiska infrastruktur, återges vackert i laddad spänning mellan en naturens påträngande närvaro och fullkomliga frånvaro.
     Ungefär samma känsla får jag av verket Views from the Inside från 2000 – en serie hålkamerafotografier tillsammans med en ljudupptagning från björnberget på Skansen. Bilderna är tagna ur björnarnas perspektiv och vad de kan tänkas se i den sorgligt artificiella livsvärld som blivit deras öde – ett osentimentalt berättande som i sin starkt naturalistiska form vrider om i magen.

Norrköping 2021-03-26 © Lotta Ekfeldt