www.omkonst.se:
Behållare för känslotillstånd

Lars-Göran Nilsson, Reservoar – Göteborgs Konstförening, Göteborg, 20/3–11/4 2021
Text: Olle Niklasson

skriv ut denna text
Reservoar 19 © Lars-Göran Nilsson
(Klicka på bild för hög upplösning)
Reservoar 22 © Lars-Göran Nilsson
(Klicka på bild för hög upplösning)

Det är nu fem år sedan jag såg en utställning med Lars-Göran Nilssons målningar och även om jag inte känner igen ett enda av verken i Göteborgs Konstförenings galleri så infinner sig en känsla som är omedelbart bekant. Det närmaste jag kan komma är som när man ska ta en bild med kameran inställd på programautomatik. Man har avtryckaren halvvägs nedtryckt och på mindre än en sekund har kameran anpassat sig till motivet. Det hör väl inte till ovanligheterna att man som betraktare försöker anpassa sig till verken i en utställning, men att det som här sker med en sorts automatik är speciellt. Och jag tror inte att det handlar om vad som är utan mer om vad som inte är. Enkelt uttryckt: det som presenteras är ett utrymme. För vad är däremot den resandes ensak.

Utan titel, 53x43 cm, 2015 © Lars-Göran Nilsson

Utställningens titel, Reservoar, pekar också i den riktningen. Behållare, förvaringskärl, cistern, säger Nationalencyklopedin, men också där lämnas frågan om innehållet öppen. Målningarna är gjorda på oramad pannå, de flesta i olja och tempera med ristade mönster eller figurer i kol eller tusch. De hänger regelbundet på jämna avstånd, växelvis i två format, hel och halv kanske man kan säga, och jag tror inte man ska underskatta effekten av den lågmälda presentationen för det samlade intrycket.
     Titlarna är omväxlande Reservoar med ett nummer eller Utan titel där de förstnämnda generellt är mer kontrastrika med bitvis framträdande färgaccenter. Som helhet är spannet ganska stort och en del kanske skulle uppfatta en spretighet men jag har inga problem med att se alla femton verk som olika aspekter av ett och samma uttryck.

Målningarna har mer eller mindre tydligt tecknade figurer, mänskliga skepnader, geometriska former, amorfa mönster. Någon aktivitet är svår att uppfatta. De svarta strecken blir föreställande, resten ett känslotillstånd. Uttrycket är återhållet men inte slutet och uppstår lika mycket i dialog med betraktaren som för sig själv.
     Vill Lars-Göran Nilsson säga mig något? Det är svårt att veta, men jag tror inte att han har något emot att jag befinner mig i hans rum en stund och ägnar hans konst min uppskattning.

Göteborg 2021-03-26 © Olle Niklasson


 


 

 

 


Reservoar 15 © Lars-Göran Nilsson


Utan titel, 60x60 cm, 2018 © Lars-Göran Nilsson


Reservoar 14 © Lars-Göran Nilsson


Göteborgs konstförening | Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com