Nosferatus kusin sitter på toppen av en stubbe svulten på blod. Så skulle berättelsen om Mattias Bäcklins utställning på Candyland kunna börja. Naturälskaren vet att monstruösa utseenden finns hos de allra minsta. Skalan sätts här ändå ur spel inför den lilla musen som i sin nyfikenhet offrat sig i mötet med ett proppskåp. Plattharen är uppstagad av vägkantens funna ölburkar och skräp. Synad och avbildad efter krocken med en mänsklighetens rullande artefakt.
     Det säger också något om Mattias Bäcklins sätt att resonera inför sina motiv. Med omsorg tar han tillvara, lever sig in och ställer sig utanför de främmande världar som vecklas ut genom ett idogt studium. I rummet som inte borde rymma så mycket får Mattias Bäcklin ändå möjligheten att breda ut sitt universum, ur alla inblandades perspektiv. Skalan växlar i objekt och teckningar. Teknik möter natur och handens efterlämnande rörelser. Teckningen scannas närmast topografiskt för fräsas ut i trä.

Lekens heliga centrum 160x140cm © Mattias Bäcklin (Klicka på bilden för hög upplösning)

Panoptikon är samlingsnamnet som ursprungligen byggde på att utställningen helt skulle ses utifrån genom glas. Delvis följer tanken med i de fönster mot gatan som Candyland framöver också kommer att erbjuda utställande konstnärer. Bestiarium var en term för samlingar av mer skrämmande uttryck för en främmande natur, verklig eller påhittad. Kuriosakabinettet har möjligen här förvandlats till en generöst tilltagen walk-in closet, som rymmer teckningar, förlagor, objekt och skulptur.
     Formatet passar Mattias Bäcklin ypperligt, då skalförskjutningar och perspektiv, ömsom inkännande ömsom främmandegörande är den hemlighetsfulla brygd han låter ögat inmundiga. Passar man sig inte faller man som Alice ned i plogfårans mörker eller svävar iväg som en zeppelinare över händelsernas centrum. Känner jag rentav inte en tilltagande utväxt på skulderbladet? Hoppas att det blir fjäderlätt vinge som kastar mig längre in i den sakligt beskaffade drömvärld som Mattias Bäcklin låter ana.

Stockholm 2022-02-17 © Susanna Slöör