www.omkonst.se:
Tyskland under 1920-talet
Den kalla blicken
Det kolde øje – Tyskland under 1920-talet Louisiana, Humlebæk, Danmark, 14/10 202219/2 2023
Text: Emelie Ånskog

skriv ut denna text
Porträtt av journalisten Sylvia von Harden, 1926 © Otto Dix
(Klicka på bilden för hög upplösning)

Porträtt av författaren Max Hermann-Neiße, 1925
© George Grosz
(Klicka på bilden för hög upplösning)

Utställningen skildrar mellankrigsåren i Weimarrepubliken. Tyska riket är ett laddat land. Kaos och konflikter råder efter kejsardömets fall. Landet är skuldsatt och utvecklingen oroande. Hög arbetslöshet, sociala oroligheter och misstro. En grogrund för nazismen. Nederlaget leder till en kultur präglad av skam. Förkrigstidens utopier är försvunna och framtidstron rubbad. Enligt litteraturhistorikern Helmut Lethen dyker det upp en ny social personlighet: en "kall persona" som försöker undvika känslan av förödmjukelse genom att upprätthålla en likgiltig attityd. Detta beteende, denna fasad, förändrar det konstnärliga porträttet i grunden.

Fokus ligger på individens yrkesroll och yttre kännetecken. Porträtten, som inspireras av det fotografiska, speglar social klass snarare än personlighet och framstår som känslokalla, distanserade. Personerna uppträder ofta ensamma och frånvarande, blicken är många gånger avlägsen och tom, färgskalan är kall och färgerna skarpt avgränsade. Måleriet har en saklig precision. Figurteckningen är linjär, detaljerna är noggrant redovisade i realistiska rumsgestaltningar. Kvinnorna får rösträtt 1918. Ett androgynt ideal med traditionella maskulina drag är typiskt för den här tidens porträtt av den frigjorda nya kvinnan.

Fredlösa masker, 1927 © Franz Wilhelm Seiwert

Två av utställningens absoluta huvudverk är porträttet med journalisten Sylvia von Harden av Otto Dix från 1926 och porträttet med Max Hermann-Neiße av George Grosz från 1925. Även om konstnärernas strävan är en objektiv representation av samhället vägrar de vara politiskt neutrala.
      Det finns undantag till en frånvarande blick och känslokall personlighet. Exempel på detta är den tysksvenska konstnären Lotte Lasersteins verk Russiches Mädchen med den ryska flickans närvaro i blicken och Hans Baluscheks verk Sommerabend, som i sin socialrealism skildrar folklivet med ömhet eftersom han ger arbetaren ett ansikte. Han är en av konstnärerna som riktar blicken mot de osynliga människorna som hamnat i utanförskap på grund av teknikens framfart.
      Karl Völker och Oskar Nerlinger skildrar grupper av avindividualiserade arbetare i industribyggnader, där människor är myror i det moderna maskineriet. På tjugotalet blir det nya idealet standardisering. Uniciteten raderas ut till förmån för modeller, prototyper och reproducerade former. Kortfilmen med dansgruppen The Tiller Girls synkroniserade koreografi blir ett visuellt uttryck för löpandebandprincipen.

I utkanten av staden, 1926 © Hans Grundig

Konstnärerna intresserar sig för stilleben, sett genom kameralinsen. De tar över fotografiets bildspråk, vilket leder till en dialog mellan dessa två medier. Naturen reifieras och tingens värld fascinerar. Karl Blossfeldt fotograferar växter i närbild mot en neutral bakgrund där formen är i fokus. Det märks även i fotografier av Albert Renger-Patzsch. Standardiserade och massproducerade industriföremål är sakligt avbildade. Masstillverkat glas ger transparenta skuggbilder. Här visas även en samling med drygt 300 amatörbilder på zeppelinare. Teknikens uppgång och fall.

August Sanders fotografier kompletterar – en utställning i utställningen med ett utsnitt av samhällets medborgare. Porträtt från hans enorma fotoprojekt Menschen des 20 Jahrhunderts visas. De är skildrade med både distans och värdighet. Sander hade en hängivenhet och tro på fotografiet som världsspråk. 

Die Neue Sachlichkeit visas här i sin breda definition. En kulturell riktning som angränsar till andra konstriktningar. Det viktigaste i denna utställning är inte den exakta definitionen av konstbegreppet utan verklighetsskildringarna, och tidsandan, Der Zeitgeist, vad konsten säger om samtiden och framtiden. Utställningens mångfald och komplexitet gör den ännu mer intressant.
      Det finns en alarmerande aktualitet i utställningen. En pedagogisk och demokratisk utställning som, precis som Bertolt Brechts Verfremdungseffekt, manar till eftertanke och personligt engagemang. Att blicka bakåt för att förändra framåt. Att omvärdera och reflektera över vad som är viktigt och oviktigt. Vad innebär det att leva i ett samhälle? Vilken värld skapar vi? Med vilken blick ser vi på varandra?

Humlebaek 2022-10-25 © Emelie Ånskog


 


 

 

 


Anna Gabbioneta, 1927 © Christian Schad

 

 


Rysk piga, c. 1928 © Lotte Laserstein

 

 


Sekreterare vid Westdeutschen Rundfunk i Köln, 1931 © August Sander

 

 


Den gula pannan, 1933 © Carl Grossberg



Louisiana, Danmark | Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com