Ida Persson arbetar med geometriska former som skapar arkitektoniska förskjutningar i uteslutande monumentala format, sammanhållet av en stringent färgskala och upprepade element.

I Varbergs konsthall visas seriella monumentala målningar som alla har samma format, 260 x 190 cm. Geometriska former löper över flertalet dukar, där förskjutningarna och speglingarna utvidgar de minutiösa konstruktionerna. Det är imponerande storslaget och Persson har dessutom arbetat med konsthallens väggar och skapat arkitektoniska förskjutningar som förstärker samspelet mellan dukarna. Det är ibland subtilt, men bidrar till en upplevelse där verken omsluter synfältet. Vinklarna multipliceras i måleriet, och utställningsarkitekturen blir en del av verket.

5:10 5:8 5:7 © Ida Persson (Klicka på bilden för hög upplösning)

Jag tänker på den spanska paviljongen under årets Venedigbiennal, där Ignasi Aballí i sitt verk Corrección (Correction) i en till synes enkel konstruktion vrider hela paviljongen några grader för att den bättre ska linjera sig med grannpaviljonerna. Själva konstverket är de adderade väggarna som skapar ett förskjutet rum i rummet. På liknande sätt fungerar utställningsarkitekturen här, i samklang med målningar som visar arkitektoniska strukturer från olika vinklar, och till synes utmanar vårt seende.
     En tydlig referens är Barbro Östhlin, som nyligen visades i en högintressant retrospektiv på Göteborgs Konstmuseum. Kajsa Frostensson skrev då att Östlihns konstnärliga utforskande ter sig ointresserat av en korrekt återgivning av motivet och i stället handlar om färg och form (se länk nedan). Men där Östhlin utgår från verkliga platser i sin näromgivning verkar Persson snarare konstruera imaginära byggen utan konkret förankring i verklighetens arkitektur, ett slags monument som går att spåra tillbaka till konstruktivisterna i början av förra seklet.

Gatekeeper 6:1 © Ida Persson

Flera av verken i utställningen går under samlingsnamnet Conductors, där den största konstellationen bär namnet The Conductor. Titeln frammanar ett dikterande och en tanke kring en arkitektur som styr hur vi rör oss och interagerar med vår omgivning. Det dras i utställningstexten paralleller till maktrelationer och att vara inbäddad i disciplinerande och kontrollerande strukturer som samtidigt ger en känsla av trygghet och beskydd. De två verken Gatekeeper förmedlar denna känsla allra tydligast, med sin ogenomträngliga mur.

Persson har till min vetskap visat två undantag från de uteslutande monumentala formaten: i utställningen Portionsavund på Konstnärshuset som jag tidigare skrivit om och på Issues Gallery där alla verk förhöll sig till ett förbestämt mått (se länk nedan). I Portionsavund krävde de mycket små skisserna mer uppmärksamhet än de mer direkt uppmärksammande monumentalmålningarna vilket stärkte min uppfattning om att det stora inte alltid ligger i skalan. Däremot kommer verken verkligen till sin rätt när de tillåts ta sådan plats som de gör nu på Varbergs konsthall. Det är också den monumentala skalan som bäst förmedlar den känsla Persson tycks vilja uppbåda i sitt mycket stringenta konstnärskap. 

Varberg 2022-10-12 © Marcus Appelberg

Recension från Barbro Östlihns utställning>>
Recension av utställningen "Portionsavund">>