Utställningen, som från början var tänkt fylla endast ett av museets salar, kom att expandera till det tredubbla under det nära tre år långa förarbetet. Det blev en lyckträff och ett fint tillfälle för den breda publiken att få möta Lars Kleen (f. 1941) i ett mera omfattande sammanhang där ett urval av hans intrikata konstruktioner, såväl i modell- som monumentalform, nu kan avnjutas.
        I ett särskilt rum presenteras också Lars Kleens konstnärskap genom fotografen Gunnar Smolianskys svartvita fotografier, ett unikt dokumentationsprojekt som pågick under mer än fyrtio år. Här visas ett urval fotografier från åren 1973-2015. Projektet finns i bokform, anmält här på Omkonst i september 2015 för den som vill läsa mera (se länk nedan).

Båt, modell skala 1:10 © Lars Kleen (Klicka på bilden för hög upplösning)

Men vi börjar i galleri 5, det ljusa rummet med högt i tak, rummet som Lars Kleen hade i tankarna när han påbörjade konstruktionen Flod för tre år sedan. Här, på ytterst smala stålben, vilar ett upphöjt glasgolv. På ytan av de kvadratiska glasen ligger grå betongfragment med utstickande armeringsjärn. Några nakna granpinnar spretar tomt som i ett sista försök att hålla stånd mot en obetvinglig kraft.
       Gestaltningen djupnar då Kleen låter Flod möta den äldre konstruktionen Vägg, en hantverksmässigt imponerande träkonstruktion i limmad furu. Ytan av de sammanfogade 72 delarna har formen av en vågrörelse. Det är mäktigt, oroande och hoppingivande på samma gång men också ganska osentimentalt och sakligt. Gå bakom Vägg och se hur Lars Kleen delvis förankrat den tunga konstruktionen med hjälp av lösa sandsäckar som balanserande tyngder.
        Varaktighet och stabilitet ställs, som så ofta i Lars Kleens konstnärskap, mot det bräckliga, det tillfälliga och som följd öppnas för det som potentiellt skulle kunna ta plats om konstruktionen faller. Installationens sofistikerade utformning för tankarna till livsflöden, till kretslopp och dess unika premisser och hur en uppnådd brytpunkt plötsligt kan förändra förutsättningarna.

Stege © Lars Kleen

I utställningen finns även ett möte mellan Lars Kleens konstruktioner och några av  Giovanni Battista Piranesis etsningar ur museets samlingar. Jag kände mig först lite kluven inför den delen men kan förstå den kuratoriella intentionen om att vilja vidga associationsmöjligheterna. Och varför inte? För när Kleens smala stege vrider sig genom det dovt upplysta rummet med Piranesis etsningar av påbyggda ruiner, återklingar vågrörelsen metaforiskt från Vägg i galleri 5; människans oförtröttliga konstruerande och dekonstruerande i historiens händelseflöde visualiseras i ett förtätat ögonblick.
       Ljus och skugga återkommer som viktiga delkomponenter i Lars Kleens konstruktioner. Inte minst vad gäller Rep, här som modell till det fullskaliga 40 meter långa verket offentligt placerat i Lund. Delaktig i konstruktionen är Lars Kleens hustru, arkitekten Britta Kleen, vars skisser till Rep också visas. Vad gäller ljus och skugga talar Smolianskys kontrastrika bild för sig själv.

De komplexa och minutiöst utförda modellerna ”fungerar delvis som problemlösare”, säger Kleen. Men inte alltid, ibland tillkommer en modell efter den större konstruktionen. Delar och komponenter tycks förflyttas, återkomma och ändra form där också det tillfälliga rummets förutsättningar, främst för de större konstruktionerna, utgör en särskild faktor.
      I Lars Kleens processinriktade konstnärskap speglas i mångt och mycket den föränderliga samtiden och det med stor hantverksskicklighet, intensitet och poetisk kraft. Värt att nämna är också utställningsmaterialet där Lars Kleen med egna ord berättar om sitt konstnärskap.

Norrköping 2023-06-01 © Lotta Ekfeldt

Länk till recension av boken Lars Kleen Gunnar Smoliansky>>