Det tycks råda evig natt i den värld som Jeff Olsson gestaltar. Inte en becksvart sådan där man inte ser något, mer som att en osynlig fullmåne låter såväl detaljer som valörer framträda i all sin mystiskt besjälade glans.
      Det har gått fem år sedan Jeff Olsson senast visades på galleriet men jag känner mig ändå hemma i det bergiga landskapet och med de människor och djur som dväljas där. Det är som att få en fortsättning på en mörk saga, eller återigen få skåda in i en parallell svartvit värld. En värld med levande och döda, gestaltad med lågmält ömsint humor och med drag av såväl särlingskonst som popkulturellt färgad lowbrow art.  

Installationsvy © Jeff Olsson (Klicka på bilden för hög upplösning)

Då som nu präglas bilderna av en arkaisk grundton. Allt verkar vara för mycket längesedan, samtidigt som där finns markörer som signalerar något mer nutida. Som flickan som sjungit sin "sång för anarkismen" så länge att grenar börjat växa ut på den akustiska gitarren. Eller den bibliska gestalt som håller på att bli bortförd av ett UFO.
     Det finns otroligt mycket att titta på. Himlarna har dramatiska molnformationer och det förtorkade landskapet – med skogar, berg och sjöar – tycks vara i ständing omvandling. Samtidigt finns där ett lockande lugn: som om de drömlika synerna och visionerna är tysta och mjuka som mossa. 

Den vänliga katten, 70 x 100 cm © Jeff Olsson

Förutom små och stora bilder har Jeff Olsson tecknat direkt på väggarna i det första rummet. Det ser ut som att motiv smitit ut från bilderna och nu lever sitt eget liv utanför pappret. Tillsammans med teckningar gjorda på en hatt och en keps, och två animerade filmer, blir det till en lyckad installation.
      Man skulle kunna kalla Jeff Olsson för en tecknare och beskriva hans bilder som svartvita, fast det är inte riktigt sant. Valörerna mellan det svarta och det vita är så subtilt mångskiftande att det nästan känns som färg. När det gäller tekniken är det som om han både målar och tecknar med kolet, grafitpulvret och torrpastellen. Omsorgen om varje detalj får bilderna att leva och lockar in mig i mörkret.

Stockholm 2023-12-05 © Dan Backman