Även om det inte främst är grafik som man förknippar målaren, skulptören och den virtuosa tecknaren Tommy Östmar (1934-2007) med, så är det en liten högtidsstund som bjuds på Grafiska Sällskapet. Robotar, ljusslingor, skrattande kroppar, kastrullfnitter och dammsugarflams får utrymme och väcker längtan efter en större retrospektiv, vilket det borde vara på tiden att göra.
      Den lätthet och särskilda esprit som var Tommy Östmars är det få förunnade att bemästra. Den kommer ur ett intensivt och träget arbete som inte avslöjas på annat sätt än att varje linje, yta eller streck känns behagligt självklara. Nu var det inte för att skapa grafik med omfattande upplagor som Tommy Östmar ägnade sig åt grafik. Bladen är i vissa fall tämligen unika, det gäller inte minst träsnitten som fungerade som sommaräventyr på landet för att hålla handen lekfullt sysselsatt får man förmoda. Att uppnå en nästan sömngångaraktig precision kräver en jämn och pågående aktivitet.

© Tommy Östmar

På utställningen visas också några små skulpturer, varav en tidig variant av robot, rödmålad i trä. Pregnansen i de väl utvalda linjerna för att lyfta roboten till en närmast övermänsklig nivå kunde nog inte upprätthållas utan att konstnären ständigt om inte dagligen återvände till sitt motiv.
     Kvinnokroppens kurvor och minsta hemligheter krävde också sina ständiga besök. Och vore det inte för den tillkortakommandets mjuka humor som Tommy Östmar generöst delade så kanske de skulle ha parkerat i en permanent dåtid. Men så blir aldrig fallet. Kärleken till såväl motiven som handens lättjefulla musicerande, genom och kontemplerande över sitt material, strömmar mot oss även i de grafiska verken.
      Det vore tacksamt och viktigt om nya generationer fick möta en storskalig presentation av Tommy Östmars verk. 

Stockholm 2023-09-06 © Susanna Slöör