Tankelöporna är många i Tilpos lätt skruvade universum. Historiska och filmiska ikoner, som Alfred Hitchcock och Wilhelm Reich, slår följe med Jan Håfströms "Mr Walker" och en vitrysk dragartist – bland många andra. Återkommande är också blinkningen till finsk kultur och natur i titlar och tematik. (Hanna Aihonen är Finlandsfödd). Stundtals blir det snårigt och symboltungt, barockt och bullrande. Men oftast balanseras det överstyrda i penselföringen och figurationen med en god portion humor och direktträffande ironi.

De illustrativa inslagen är påtagligt närvarande i denna såväl som i tidigare utställningar av Tilpo. I figurationen anas, bland mycket annat, en anarkistisk antipod till det stringent abstrakta, det materialtekniskt utsökta eller det pretentiöst politiska. Det känns befriande. Men det irriterar också en aning, och det är kanske en del av poängen. Med snabba, för att inte säga rastlösa, penselstråk byggs scenerna upp. De är som hämtade ur någon obsolet sagobok, funnen i en bortglömd pappkartong försedd med texten "Kastas". Man skulle kunna säga att det är bland det bortvalda som Tilpos associationskedjor tar fart.

Satamaan, 144 x 179 cm © Tilpo (Klicka på bilden för hög upplösning)

Och kanske är det betraktarens acceptans av detta "vid sidan av" som skänker nyckeln till Tilpos bildvärld – alltså inte huvudspåret, där alla färdas, utan den associativa, nästan hypnagoga sidovinklingen. Visst kan man här finna visuella tillämpningar liknande dem hos exempelvis Ernst Billgren och andra i samma generation – konstnärer för vilka kitschen plötsligt var rumsren och en spännande krydda i den nya smältdegeln. Det illustrativt lättydbara tog plats på en scen som i sina mer extrema fall förtorkat i bildanemi och upphöjd förfining. Den nye ikonen hette Dick Bengtsson med sina tvära kast mellan högt och lågt, mellan illustration och abstraktion, mellan allvar och ironi.

Men från Tilpo är ändå steget relativt långt till både Billgren och Bengtsson, även om likheter finns. Kanske är det den spontanistiska angreppsmetoden som främst skiljer. Svepande utfall och ett nervigt anslag formar distinkta figurationer i ett vått-i-vått-måleri man sällan ser hos akrylmålare. Konstnärsduon Tilpo visar på en tydlig drivenhet i teckning och linjeföring, det är helt klart. Men drivenhet är enbart en teknik, det är i berättarviljan och de drastiska associationsbrotten de visar som störst prov på sin konstnärliga autonomi.

Stockholm 2023-10-31 © Leif Mattsson