Dimen Hama Abdulla använder inte familjealbumet för att meditera över sina nära relationer, men väl antalet syskon, tillsammans sju, samt två föräldrar. I kritteckningen Miraculous Exception räknar hon in dem i nederkant och skapar åt var och en sin egen symbol. De bevittnar gemensamt hur världen växer eller exploderar med kritstrecken haglande ut ifrån ett centrum bortanför. Tillsammans nio i familjen kan man också leka med tanken hur sifferandliga byggt världen utifrån dessa grundtal med cirkeln som dess givna helhet. Marcel Duchamp med en familj om åtta såg sig alltid som den felande, eller utanförstående åttondelen, mot de andra sju som var de som syntes för honom. Han såg ju inte sig själv. Åtminstone var det Ulf Lindes utgångspunkt i sin tolkning av konceptmagikerns samlade verk.
I Dimen Hama Abdullas fall går det lätt att lämna ”numerosofin” och i stället låta sig fascineras över hennes kärlek till materialet. Handgjord torrpastell i hög kolorit möter grovgrängat akvarellpapper på rulle.
|
Utställningsvy © Dimen Hama Abdulla (klicka på bilden för hög upplösning) |
I en samtid då fotobaserade eller digitalt genererade förlagor alltför ofta presenteras som uppburet måleri på gallerierna är det gott att se hur handsvettsgnuggat färgspill får ta plats. Rullen med akvarellpapper klipper Dimen Hama Abdulla bryskt av med ojämna kanter som om brådskan att ta sig an ett nytt motiv inte tillåter ytans perfektion. Det är välgörande.
Utställningen är föredömligt hängd med kritteckningarna uppnålade/spikade på distanser så att bilderna svävar ut från väggarna. Vissa av bilderna kan te sig som verk frambesvärjda i all hast, men de minutiöst tillagda förstärkningarna av små pennstreck (ljusbeständig tusch gissningsvis) talar ett annat språk när man kommer dem nära. Teckningarnas betydelser har det privatas karaktär, men då språket är främst en tvåvägskommunikation mellan papper och hand, så uppstår den märkliga magin att poesin riktar sig till alla, eller vem som helst.
Stockholm 2024-12-06 © Susanna Slöör |