Oscar Furbacken imponerade redan under studietiden med sina storslagna visuella projekt inkluderande måleri, skulptur, scenografi och video. Med minutiös känsla för att gestalta det allra minsta i största möjliga format bredde hans mikro- till makro-konverterade världar ut sig. Hyllningarna och förskräckelsen inför naturens skörhet och samtidiga fördel över människan vecklades ut sömlöst utan skalor.
      Det scenografiska tänkandet och illustrativa noggrannheten har följt honom sedan dess. För det mesta på gott men emellanåt har genomförandet fått övertag framför det konstnärliga uttrycket. Det har Oscar Furbacken åtgärdat mer än väl. Han har sedan tidigare medlen i full kontroll, men här också självförtroendet att vara återhållsam med effekter. Som betraktare får man sträcka sig och lockas därmed in i verken både som poetiska utsagor och för dess gåtfulla teknik.

Cinder Oasis (video) © Oscar Furbacken

Utställningen har förlängts en hel utställningsperiod inte minst för att visa den platsbundna installationen av verket Reva. Har väggen byggts ut eller rivits för att möjliggöra insikten i spegelvärlden bakom?  Det kommer sannolikt inte avslöjas och tack vare att Oscar Furbacken håller igen på sina medel spirar berättelsen bakom fritt för var och en att framkalla.
      Utställningen inleds i första rummet med en serie målningar av naturens storslagna krock mellan gnistor, eld och ångor. De största katastrofer skildras i minsta möjliga format. Övriga verk knyter också an till vad som händer med organiskt liv i möte med glödande kol och efter eldarna brunnit ut, därav titeln Eftereld. Miniatyrvärldarna öppnar sig som smala slitsar och skrevor där den sista eftereldens tecken lyser och vägleder. Vissa växter behöver rentav elden för att överleva andra har genom årmiljonerna lärt sig tåla den.
      Vi kan följa förlopp i videoverket Cinder Oasis som täcker en hel vägg i andra utställningsrummet. Och vilken bonus det är att bildytan väl disponerar rummets vägg och att bildflödet inte skadas av störande ljusinsläpp.    

Stockholm 2024-04-23 © Susanna Slöör