Glöd och stjärnor är en vacker utställningstitel på en grupputställning. Vad kan den tänkas beskriva om det vi får se och uppleva? Just ingenting visar det sig. Av den stundtals poetiska programtexten får vi veta att de är konstnärer som har ”själva skapandet” gemensamt!? Och att de är kamrater. Men det står också att de förenas av ett gemensamt språk. Men det ger sig inte riktigt till känna i utställningen.
Det börjar bäst. Jenny Källman, född 1973, visar ett verk som fyller första utställningsrummet. I taken hänger stora oformliga former i blänkande material. Bland dem speglar och bilder av ögon och ansikten. Allt är belyst, statt i rörelse och skapar i samarbete med slumpen ett märkligt skiftande skuggspel på väggarna. De ingående föremålen spelar roller och byter karaktär i rörelsen.
På andra platser i utställningen visar hon enskilda svartvita fotografibaserade verk. De är ofta föreställande bakom ett bild-dis som relativiserar och liksom mystifierar motiven och därigenom framkallar en lika påtaglig som samtidigt svårgripbar molande dramatik.
 |
© Stina Östberg Ivanovic, Ulrika Segerberg (klicka på bilden för hög upplösning) |
I ett eget rum visas Maria Magnussons, född 1965, videoverk I Remember my Memories by the Color they are. Det är en fascinerande skildring av hur minnen tydligt men med patina flashar fram i färg ur glömskans oroande och hackiga mörker. En del andra försöker ge sig till känna men blir bara ett obestämbart färgstråk. Hon visar också verket Peace. Det är en tonad film med en kvinnas mun i närbild när hon läser ordet för fred på arton olika språk som ett levande radband till universell bön.
I de övriga rummen kan man se en blandning av verk av de olika utställarna. Här finns måleri av Pia Muano, född 1969 – ett måleri i dekorativ dejavue-aktig surrealism. Det är roliga och lättsamma bilder. Det litet nya interagerar med färg och formekon. Men bildspråket känns retro och daterat med sina återkommande konsthistoriska inlån. Målningen Feels Like Teen Spirit är kärvare och bryter sig ur surrealistmanéret och blir litet mera samtida grunge-ig. Hon visar också en serie teckningar.
 |
© Ulrika Segerberg |
Stina Österberg Ivanovic, född 1977, låter en frimodig, friare bildkreativitet möta verklighetsobservationer. De mest anslående verken är stora handknutna ullmattor. De vackra mattorna dras in i konstens väld när de presenteras kombinerade med verk av Ulrika Segerberg, född 1976. En gång står ett par av hennes keramikskålar på en matta. En annan gång, och det blir det mest spännande, är när en variant av evighetsåttan i textil, kryper upp på mattan. Över detta hänger en ljuskrona gjord av Ulrika Segerberg med skelettdelar i keramik. Den sammanställningen liknar inget annat jag sett.
Ulrika Segerbergs målningar i lite gammaldags stil är lätta att tycka om i sin mjukt upplösta konkretism. Hennes stora installation av segelmonterade målningar på master av armeringsjärn tillsammans med skepp i papier maché och keramikfötter för tankarna till Magrittes målning på Moderna Museet.
Utställningen som helhet blir varierad, men få synergier uppstår, snarare krockar ibland.
Uddevalla 2024-03-27 © Bo Borg |
