Det regnar från solen och snurrande eldhjul rör sig över himlavalvet när Kristoffer Grip visar målningar och emaljer på Galleri 54. De tre större målningarna tar sin självklara plats i rummet. Oljan ligger koncentrerad över dukarna, noggrant placerad där färgerna får spela intill varandra i sina separata fält. Den mörkblå natthimlen, den orangea solen, rävsvansarnas intensiva röda och dagens luftiga ljusblå ton blir effektfull. Trots de starka kontrasterna blir mötet inte hårt. Penseldragen följer formerna med en mjukhet, följsamt och lyhört. Bilderna är laddade med symbolik som meningsbärande drömmar och motiven upprepar sig enträget och angeläget. Drömmens bilder är återkommande men skiftar i sin form. Det rör sig om det stora växande, om en väldig cyklisk rörelse. Blicken är riktad uppåt och bortåt.
  
En vit, spöklik trädstam vibrerar mot sin mörkblå bakgrund i verket Värld (Att tänka på kometen). De undre lagrets klara blå färg lyser i mötet mellan det mörka och det ljusa och ger de slingrande formerna liv. Allting befinner sig ständigt mellan det föreställande och det abstrakta, och de befäster detta gränsland med en självklarhet. Här får tankar och associationer arbeta, omforma och aktivera. Hjärnan griper tag i det igenkännbara men släpper dessa lika snabbt och låter formerna löpa vidare.

(Från vänster) Ljusårens steg, Från urtiden, De gamla, Eldskifte, På brinnande fötter. Akryl på pannå. 2024 © Kristoffer Grip (klicka på bilden för hög upplösning)

Fem mindre målningar hänger intill varandra med ljusa träramar. Motivens igenkännbara former för tankarna till något esoteriskt. Varje bild bär på sin egen symbolik som är tydlig men samtidigt undflyende.  

Förutom olja och akryl så arbetar Grip också med emalj. Här är materialet därför mer statiskt och färgen mer ovanpåliggande. Trots detta finns det en rörlighet i dessa bilder, och därtill något mer okontrollerbart. Går man nära ser man spår av färgen som dragit sig undan och lämnat vita prickar, som små stjärnor över ytorna. Luften har rent fysiskt fått ha en hand med i spelet och resultatet blir taktilt.
      Luften och etern finns även starkt närvarande i målningen Kungsljus där en slingrande fågelliknande kropp sträcker sig över bilden. Ett mörkt valv reser sig uppåt och möts av ett skiftande guldskimmer. Denna målning, likt många av de andra, har en ovilja att naglas fast i sin form. De låter sig inte enkelt beskrivas, utan vill hela tiden bryta sig loss och vidare. Kanske är det här som det mystiska skapas, i sökandet efter mening i det ogripbara.

Göteborg 2024-05-01 © Karin Holmer