www.omkonst.se:
GÄVLE NYA KULTURHUS INVIGT
Åsa Jungnelius, Sömlös övergång – Gävle konstcentrum, 6/12 2024–2/3 2025
Text: Niels Hebert
skriv ut denna text
Agnes famn © Åsa Jungnelius
(klicka på bilden för hög upplösning)

Installationsvy © Åsa Jungnelius
(klicka på bilden för hög upplösning)

Sömlös övergång kallar Åsa Jungnelius sin utställning i det nya konstcentrum i likaledes nya Agnes kulturhus i Gävle. Åsa Jungnelius konst kommer ur hantverket och sömlös kan syfta på närheten mellan materialen hon arbetar i – glas, sten, stål och speglande glas. Hon söker ett abstrakt uttryck av både förnuft och känsla.
      Överlevnad, födelse, vilja, starka känslor... allt det finns, vilket betraktaren kanske inte uppfattar omedelbart, eftersom verkens slutpunkt har en omsorgsfull, för att inte säga "tilltalande finish". Men under ytan har hantverket och tydliga ställningstaganden förenats. Hennes konst är inte främst yta, främst är den djup.

Glasskulpturen Okänd titel, i konsthallens entré, uttrycker oro: snart är det för sent. En het glasklump som bearbetas i smedjan (alla har nog sett det på film) hängs upp på en ställning men börjar snart dras mot golvet. I detta ögonblick fångar Åsa Jungnelius i Okänd titel (fast hon arbetar i ugn) känslan av att någon måste ingripa nu. Det kan förvisso vara det konstnärliga ögonblicket vi ser – men också känslan av att världen rör sig i fel riktning.
Victory i marmor – vart för det tankarna? Här är det inte bombastiskt, här möter vi födelse och nytt liv, en ömhet i marmor. Sömlös är också i marmor, två harmoniskt förenade klot, stridens motsats.
      Centralt i utställningen – som ett nav – finns glasskulpturen Begär, en sluten, inte helt transparent glasform, som kan tolkas som viljans latenta kraft, begäret, att vara aktiv, inte tåla vad som helst. Jag uppfattar det som en god sammanfattning av utställningens idé.

Agnes kulturhus, Gävle (klicka på bilden för hög upplösning)

Åsa Jungnelius har parallellt fått uppdraget att installera ett permanent verk i kulturhuset. Hon har delat verket i två: Agnes famn och Agnes tårar. Famnen finns med i utställningen – en människostor bronsskulptur som öppnar en famn. Den ska stå nära husets entré och är mer beskyddande än öm, det Agnes von Krusenstjerna och alla andra i utanförskap behöver. Verkets andra del – Agnes tårar – hänger i kulturhusets vida huvudtrappa med överljus från en lanternin, ett stort flöde av droppar i spegelglas. Här skapar spegelglaset rörelse och känsla, något som jag upplever inte går fram i den handfull verk i samma material som finns i utställningen.

Gävle 2024-12-10 © Niels Hebert

Namnet Agnes kulturhus syftar på författaren Agnes von Krusenstjernas anknytning till staden. Hon kom som åttaåring 1902 till Gävle med familjen. och flyttade vidare 1909. Hennes tre romansviter om "Fattigadel", kärlekslängtan, sexualitet, uppbrott och psykisk ohälsa väckte mycket kritik men starka lovord från en yngre generation. Karin Niki Lindroth von Bahr har också fått ett uppdrag för kulturhuset och har installerat ett smörjträd på kulturhusets terrass. I folktron ansågs ett sådant träd med hål i stammen ha läkande kraft för den som föddes genom hålet. Agnes kulturhus är ritat av Nyréns arkitektkontor, Stockholm.


 


 

 

 


Victory © Åsa Jungnelius


Tårar © Åsa Jungnelius


Sömlös © Åsa Jungnelius



Gävle Konstcentrum | Omkonsts startsida

Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com