Man blir på gott humör av Märta Königs målningar. Bilden på vernissagekortet (det digitala) ser jag i sin helhet på galleriet: de svarta rektanglarna är ju Marshallförstärkare och den orangea krumeluren lirar gitarr för två pigga små drakar. Scenen är som vore den hämtad ur Barbro Lindgrens berättelser om Loranga, Masarin och Dartanjang.
      Referensen känns uppfriskande och ger en ingång till det öppna och bejakande måleriet. Det är någonting med magin i vardagen, det som finns där hela tiden men som man måste koncentrera sig för att bli varse. Märta König hjälper oss att se denna skönhet, hon bjuder in oss att ta del i bildvärlden, i måleriet.

Märta König ändrar, målar över, vrider på duken och målar i olika riktningar. Det övre skiktet svarar på det undre. Vi kan följa målningen bakåt, i djupled genom de tunna färgskikten, ibland överstrukna av pastosa färgsjok.
      Det är berättande bilder, det händer saker som vi får se genom konstnärens ögon. På så vis kan självporträttet som hänger för sig själv nästan bli störande. Konstnären är så närvarande ändå, i dialog med oss besökare.

Utställningsvy © Märta König (klicka på bilden för hög upplösning)

Jag läser in en roadtrip i bildsviten som presenteras. Det är landskap, berg, en sjö, olika väder. Konstnären kämpar med måleriet, attiraljerna ligger i förgrunden, själva målandet är gestaltat. Marshallförstärkarna och sångmickar dyker upp här och var – dånar det musik över fjällen?  ”Marianne” som vi känner igen från tidigare står i ett orange ljus, är det en öken nu? Jag litar på att det går bra med vilket som; det är en generös bildvärld där det svårfångade och obestämda är det eftertraktade. Det obestämda kan också beskrivas som det öppna, betraktaren är fri att använda sina sinnen – bilden är också din.

De föreställande elementen förankrar berättelserna i verkligheten, detta finns, detta är på riktigt. Det finns också mellanlägen: det nästan föreställande där verkligenheten glidit in i konsten och tagit en annan form.
      ”Förvandling” är titeln på utställningen och jag tänker att det är ett nyckelbegrepp i Märta Königs konstnärskap. Det rörliga, föränderliga, darrande och ombytliga är ett motiv i sig. Stundtals kan det bli lite rörigt, var målningen inte klar? Det gör inget, styrkan ligger i det öppna. Skönheten finns överallt, och Märta König visar oss på den.

Stockholm 2024-09-23 © Anna T Wolgers