På Konstfacks begäran är utställningen indelad ämnesvis. Det kan också ha sina fördelar då det ger en förståelse för ämnesspecifikt sammanhang, samtidigt som det finns massor av kopplingar tvärs över alla discipliner. Sunt med variation – ena året si, andra så. Den visuella identiteten (Linn Henrichson och Lars Høie) refererar till textila metoder i kontakt med digital teknologi. Smart, snyggt och delvis svårläst.

Studenterna som examineras nu kommer att sätta prägel på konst och samhälle framöver. Vad är det då för tendenser som går att utläsa? Självfallet är det hela mycket rikt och varierat och omöjligt att etikettera. Ändå – jag upplever en attitydförändring generellt. Det känns mognare, mindre tvärsäkert. Tilltalet är vänligare, ironi är ute – empati är inne. Ämnena är inte nya, men hur de gestaltas och förmedlas sker med en annan ton, kanske kan det kallas ödmjukhet? Det handlar om utanförskap, om identitet, om att leva med neuropsykiatriska diagnoser, om klimat, resurser och återbruk samt väldigt många fler individuella teman. Här följer några exempel med fokus på form.

© Moa Edvinsson (klicka på bilden för hög upplösning)

På Grafisk formgivning och illustration har Moa Edvinsson gjort en varm och inkännande artist book om att få diagnosen autism i vuxen ålder. Det är en vackert gestaltad berättelse i ord och form. Lou Lundkvist från samma klass har liknande tema i sitt arbete. Båda förvandlar det personliga till en angelägen berättelse för en vidare krets. Katarzyna Kowalzyk från Visual Communication presenterar en formstark hyllning till sitt polska kulturarv. Ornamentiken är kraftfull och samtidigt känslosam.
      Lovisa Hed från Smycke och corpus har ett annat tonläge. Hon använder modigt en av de grundläggande principerna för smyckekonsten – länken. Länk har fogats till länk till långa, långa kedjor. De är tunna och sensuella, de berör sinnena.

Inredningsarkitektur och möbelformgivning och Rumslig gestaltning briljerar i konsten att göra snygga presentationer. Hållbarhet är det övergripande temat och entusiasmen hos studenterna går inte att ta miste på. Nils Askhagen använder spillvirke till en möbelserie. Genom att sinnrikt foga samman reglarna till block och såga dessa i olika vinklar drar han fram en ornamentik gömd i materialet. Metoden är inte ny, men ovanligt lyckad här. Alexandra Friberg utvecklar vilrummet och dess syfte att stävja ohälsa och utmattning. Ett sympatiskt projekt som man önskar varje arbetsplats.
Från Industridesign plockar jag med mig Hanna Kleins lekfulla förslag på en miljövänlig och beprövad metod till luftkonditionering i en värld där temperaturen stadigt stiger – det vattenfyllda lerkruset.

© Jessica Westerberg (Keramik och glas) (klicka på bilden för hög upplösning)

Från Textil kan nämnas Sara Edengréens installation och eloge till barndomens finska bastukultur. Vävens intrikata ornamentik och milda färgsättning är som ett chiffer, en skrift – text-textil. Turid Elgenäs Lindholm har gjort en stor vadderad oval med färgen i fokus – rött och blått vibrerar när ovalen sakta snurrar runt sin axel i folkvimlet. Henrietta Elfström Berg använder zombie-metaforen när hon återupplivar utrangerade textilier i sina vävar. Uttrycket är kusligt hudnära, begreppen väv och vävnad smälter samman.
      Alice Raak har ciselerat stora häftiga aluminiumplåtar, nytt och spännande. Emelie Farkas har modellerat en djursaga, med ljudillustrationen som tillhör lyfter installationen. Kira Vertebra har dramatiskt gestaltat kärlekens väsen, anslaget gott, men väl pretentiöst. Rebecka Vilja Onarheim Jansson har gjort ett skrivbord som kan omvandlas till en skulptural gestaltning för avslappning, fin idé, men inte färdigutvecklad. Andreas Almebäck har gjort en jättestor mobil i glas och stål, med mer fokus på formen så kan det bli bra. Amanda Sartori Leksells stora textiltryck hoppas jag finner sin offentliga miljö.

Stockholm 2024-05-21 © Anna T Wolgers

Länk till recensionen av masterstudenternas utställning i Färgfabriken>>