I ett delvis nedsläckt, delvis spotlightbelyst utställningsrum visar Maija Lempiäinen Nyrén ett stort antal målningar och objekt. Begreppet "maximalistisk presentation" kommer i tankarna. Här visas målningar i ett antal som väl skulle ha kunnat fyllt det närliggande Galleri Väst. Men Lempiäinens val är uppenbarligen att generöst visa ett levande, kreativt flöde av organiska former och färgkonstellationer. Variationen är stor och den måleriska nyfikenheten påtaglig, men det tar tid att som besökare helt smälta den stora mångfalden.
       Utställningen har den poetiska titeln "Under ytan skriker havet" vilket också avspeglas på väggarna i form av korta, uppmålade dikter. Utställningen ledsagas också av en katalog med texter av Emma Lundenmark och konstnären själv. Den lyriska tonen löper sedan vidare i målningarnas berättelser, som i många fall leder tankarna till böljande havsanemoner, obskyra vattenväxter och drömlika undervattensvärldar.

Installationsvy © Maija Lempiäinen Nyrén

Maija Lempiäinen Nyrén är en sällansedd utställare i huvudstaden, vilket är lite märkligt då hennes blldvärd och ikonografi väl skulle kunna knyta an till mycket av det yngre måleri vi ser idag – kanske som en efterdyning och motpol till den fantasilöst fotokopierande konsten. Men naturligtvis är Maija Lempiäinen Nyréns bilder i flera fall mer grafiskt avancerade än det vi möts av på konstskolorna. Hon har ju haft tid till tankar – och erfarenheten talar här sitt tydliga språk.
      Men det rör sig nog också om i vilken konstnärlig sfär och tradition hon verkat och utvecklats. Namn som Torsten Andersson, Olav Christopher Jenssen och Kristina Eriksson swishar förbi i tankarna. Inte för att Maija Lempiäinen Nyréns bilder egentligen liknar deras, men väl för att byggstenarna ur det måleriska alfabetet är gemensamma. Konst görs ju av konst, som bekant, men i Maija Lempiäinen Nyréns fall tar den sig ändå drastiskt egna och i flera fall helt ljuvliga vägar.

Stockholm 2024-09-11 © Leif Mattsson