Good fences är tyskfödde Jonas Lipps (f. 1979) första utställning i Sverige. Han är annars verksam i Berlin, men smälter väl in i den poetiskt berättande ikonografi som utvecklats både i Sverige och internationellt under de senaste tjugo-trettio åren – ofta som ett sidospår till de mer dominanta konstriktningarna. Humoristiska inslag, barnboksliknande naivism, serietecknande, abstrakta mönsterformer och abrupta berättarslingor blandas i en förfinad och omväxlande materialhantering.
      Tekniken är varierad, ofta en blandning av kaseinfärg, akvarell, tusch, gouache, blyerts och i flertalet fall används collage eller cut outs. Resultatet blir lekfullt men aldrig banalt, gåtfullt men sällan kryptiskt. Här finns historier att följa och symboler att tolka. Men de blir knappast påträngande utan mer som alternativa ingångar för dem som önskar följa med i fabler om sagofigurer, månhundar eller kanske den om sköldpaddan och haren.

Stretch, 2024 © Jonas Lipps (klicka på bilden för hög upplösning)

Referenserna är många, men lika snart som man tycker sig kunna fånga in Jonas Lipps bildspråk i en poetisk sfär med textbaserade inslag växlar det uttryck och drar mer emot en stundtals ironisk sagobokskaraktär. Våra nordiska referenser, som exempelvis Tal R, Åke Pallarp eller möjligen Katarina Lönnby, om man nu ska söka efter dem, klingar långsamt av i sammanhanget. De inspirerande konstnärskollegerna hittar man nog snarare i en tyskspråkig del av världen.
       Men trots vissa likheter med den unga konstnärsgenerationens ointresse för puristisk estetik, framskymtar ändå en egendefinierad Lipps-domän med förfinat målartekniskt fokus – naturligtvis med ett tillåtande inför dramatiska stilbrott, drömska inslag och komiska detaljer. Det är ett bildspråk med mänskliga anspråk och mått, lika avslappnat som det är fyndigt och överraskande.

Stockholm 2024-06-18 © Leif Mattsson