Mina somrars höjdpunkter är när jag vid gynnsamt väder kan dyka från höga klippor och ner i Östersjön. Att våga möta det okända med hela sin kropp och själ kräver inte bara mod utan också tillit. Jag känner igen mig i Kajsa Mattas långsmala skulptur Teresa Dykerskan som jag nu möter i två versioner i Baskemölla på Österlen.

Tjörnedala konsthall bågnar formligen av Kajsa Mattas rikhaltiga utställning som är ett slags retrospektiv med både äldre och alldeles nya verk. Efter Konstakademiens stora visning i Stockholm, i samband med att hon tilldelades Sergelpriset år 2020, har hon fortsatt att arbeta. Skulpturen Räven och kråkan är från 2024. Den förenklade realismen fylls med en gnutta humor som under hennes mer än fyra decennier långa verksamhet då och då tillåtits poppa upp genom ett grundackord av tystnad, allvar och respektfullhet.
       Jag föreställer mig att skulptera för Kajsa Mattas också är ett slags djupdykning. Som aktiv och troende katolik liknar hon den konstnärliga processen vid meditation. Hon vänder och vrider på kristna berättelser, låter materialet bidra till invecklade förvandlingar både innehållsligt och formmässigt. Det som inte kan sägas i ord gestaltas genom metamorfoser styrda av gips, betong, brons eller till och med akvarellens mjuka färgfördrivningar.

I Regnbågen, 2003 © Kajsa Mattas (klicka på bilden för hög upplösning)

Ett mycket reducerat formspråk, kanhända framtvingat av betongens storslagna enkelhet skänker andligt allvar till scenen med mötet mellan Maria och Elisabet, en nystart för kyrkans berättelser och historik inför Jesu födelse, format som en port med endast antydda realistiska detaljer av ett öga, en hand och magens knappt skönjbara buktning.
      Betongen tillåter föga intrikat detaljarbete, det är tydligt även i Vila. I den vilande kroppens tillitsfulla avslappning förnimmer vi samtidigt en sårbarhet, den utstickande vassa höftkammen signalerar smärta.

De flesta av Kajsa Mattas verk flätar samman personliga erfarenheter från en utsatt familjesituation under uppväxten med trons andlighet. Konsthistoriska förebilder är legio, men hon nyttjar dem sparsmakat och smälter ner dem till egna berättelser. Hur hitta tillit och trygghet i en orolig värld i dag? Hon destillerar fram svar som kretsar kring kärlek och tillit. Hennes många offentliga skulpturer sprider tyst men mäktigt detta budskap runtom i Sverige.

Baskemölla 2024-06-20 © Kristina Maria Mezei