Det är märkligt hur något så skrämmande som svampmolnet från kärnvapensprängningar kan framstå som serent skönt och rent av lugnande till form och uttryck. Det är nämligen vad som sker i Mårten Medbos konstnärliga tolkning av den grafiskt så igenkännbara atombombskrevaden som kommit att framstå som symbolen för mänsklighetens dumhet och totala undergång.

På den aktuella utställningen möts man vid entrén av den stora, mörka skulpturen Taxonomy #10. Redan där slås den dova tonen an, men inte på något dystopiskt sätt utan snarare som en lek med organisk tyngd och massa i en lätt svävande form.
      Det är först när man träder in i den sakrala scenografin i det större rummet som den uppenbara skönheten krockar med insikten om vad skulpturerna hämtat sin form ifrån. Elva objekt, några meterhöga, står stramt arrangerade på podier i ett nedsläckt rum. Väggarna har täckts av mörka draperier vilket förhöjer känslan av skådespel, eller kanske mer exakt: ett sorgespel.

3KT, 2023 © Matti Kallioinen	32MT, 2024 © Mårten Medbo

Titlarna, som först kan framstå som lätt kryptiska, får sin förklaring i förkortningar för den sprängkraft de olika atombomberna haft: förmodligen står KT för kiloton trotyl och MT för megaton. Och själva utställningstiteln anspelar på Kubriks film Dr. Strangelove..., där Peter Sellers i huvudrollen framstår som både löjlig, galen och skrämmande – just så som dagens maktfullkomliga världsledare ofta gör. 
       Mårten Medbo erbjuder således genom utställningstiteln en associativt humoristisk utväg ur eländet. Men vad som är viktigare är att han undviker det agitatoriska i själva sitt konstnärliga uttryck. Politisk konst har, med några få undantag i historien, alltid haft en förmåga att bli endera distanserat torr eller totalitärt och manipulativt aggressiv. Inget av detta sker på den aktuella utställningen. Och förklaringen ligger i Medbos tilltro till det konstnärliga språket i sig. För vad är den visuella konsten om inte just det som aldrig kan uttryckas med ord, fraser eller didaktiska påståenden?

Mårten Medbo erbjuder via sina keramiska objekt och dynamiska sammanställningar tid för existensiellt reflekterande. Men framför allt skänker han oss ett antal ingångar till sin säregna formvärld, här visserligen med sorgmantel men ändå med en grundtro till skapandet och det konstnärliga uttryckets förmedlande form. Som en pacifistisk eller möjligen enbart insiktsfull utsaga skänker objekten oss en tid av läkande genom sin påtagliga skönhet. De ursprungligen skrämmande förlagorna har i Mårten Medbos hand transformerats till växande organismer, exotiska växter eller praktfulla blomformer. Det är trösterikt i en svårartad tidsålder.

Stockholm 2024-03-06 © Leif Mattsson