Det är en bedövande vacker försommardag i Carl Eldhs ateljé med omgivande syrenkysst trädgård. Då krävs det något extra av konsten som visas. Malin Gabriella Nordins måleri, skulptur, bemålade glas och keramik smyger sig på och lockar besökaren att leta. Vi är förbluffande många som strax efter öppning ger oss ut på jakt bland hyllor och podier.
       Verken står lutade, infogade, lite blygt men ändå kaxigt uppställda. Där man väntar sig större verk är det de små formaten som tar överhanden och som vänligt för oss runt den redan genom Carl Eldhs händer belamrade ateljén.
      Malin Gabriella Nordins strategi för att få grepp om denna plats fungerar utmärkt. ”Luxe, calme et volupté” som det lyriskt fredliga stridsropet från vilddjuret Matisse löd i början av 1900-talet tar Malin Gabriella Nordin i handen, smular sönder och återuppväcker.

© Malin Gabriella Nordin (klicka på bilderna för hög upplösning)

Malin Gabriella Nordin nöjer sig inte med Matisse utan för mig minnemässigt till Rivierans guldglittrande vyer och det skyddande skuggspelet i exempelvis Picassomuseet i Antibes. Hans porslinstallrikar möter hennes mjuka färgteckningar över keramik och glas, satta på piedestal och ställda på golvet för ett långdistanssamtal över tiden.
      Det jag särskilt uppskattar med dagens yngre målare är att de inte går på andras påklistrande överjag om vad som är rätt och fel i konsten och måleriet. De behöver inte vänta på att förtjäna sina förebilder, om de ens uppfattas som sådana. De kan vältra sig lystet i en historia som verkligen tål att förnyas genom att nya generationer älskar den. Malin Gabriella Nordin är lätt att uppfatta som en både trogen och otrogen kärleksvän.
      Under sommaren tillkommer även målningar månad för månad som en växande kommentar till tiden och rummet. Om skattjakten inomhus går i ömsinthetens tecken, så tar skulpturerna i trädgården, ett slags bemålade pappersklipp i stora format, övertygande plats i nuet som tilldelats oss.   

Stockholm 2024-05-29 © Susanna Slöör