Anna Nyberg laborerar med en egen grammatik. Det är svårt att med ord beskriva hur detta helt rumsliga konstverk ser ut, vilket titeln bekräftar – blicken glider isär.
     Utställningen/konstverket/installationen går endast att se från insidan, inifrån. En intressant förskjutning uppstår: verket, dvs hela den monumentala rumsgestaltningen, omsluter dig som betraktare, den har ett fysiskt övertag. Att betrakta verket på distans är inte möjligt.
     Det vi ser är färger, ränder, som sveper genom luftrummet. Hopsydda remsor av stretchiga tunna tyger definierar rummets volym och riktning. Tygerna är utspända till monumentala färgkompositioner som kränger, svänger och tar mått på atmosfären. Färgsvepen är transparenta – som genom färgfilter kan vi registrera allt i synfältet. Ibland åstadkommer gravitationen några veck eller en liten drapering då tyget faller mot golvet.

Installationsvy © Anna Nyberg

Förutom de stora färgsvepen i luften finns det flera element som bär spår efter en konstnärlig aktivitet på golv och väggar. Två videoverk ingår också. Papper eller textila material har spraymålats med linjer eller spiraler, ibland direkt på vägg eller pelare. Ränderna från luftrummet har i sprayfärgen getts en annan karaktär, men det är samma distinkta färgpalett. Allt är redovisat, skyddspapper och målningar ligger kvar på golvet och det är avsikten att vi ska röra oss över det, in i konstverket.
     Också tomrummet är gestaltat i den tomma rektangeln eller den skarpa kanten då den målade ytan lyfts från sitt underlag. Ett par inslag fungerar även som autonoma verk. En stor vit canvas som använts som underlag och dess tillhörande målningar kan ses som en allegori över hur allt hänger ihop. Det är både anspråkslöst och komplext.
 
Hela rummet har tagits i anspråk i denna totalinstallation. Anna Nyberg har orkestrerat ett verk med olika temperament och stämmor. Det är många nivåer i djup- och höjdled som flätas i varandra, överlappar och ibland utgör solostycken. Inte minst är det en visuell fest, det är härligt att titta på. Efter en stund går associationerna igång på hur det ena är beroende av det andra, hur betydelsen av prepositioner glider – hur verkligheten förhåller sig till perspektivet. Kanske går man lite klokare ut från utställningen.

Västerås 2024-10-02 © Anna T Wolgers