Trådarna av bomull, ull och lin bär och bryter ljuset utifrån sin respektive inneboende karaktär. Isländska konstnären Arna Óttarsdóttir utnyttjar varje skillnad och kvalitet till att bygga upp sina vävar.
      Måleri idag är ett fritt tillstånd av olika material som stöts och blöts, knyts och klipps, modelleras eller stryks på. Varpen av relativt glest tunna trådar fungerar i Arna Óttarsdóttirs fall som den spaljé som collaget av trådar, lappar och broderi växer och slingrar sig fram över. I något fall korrigeras en färgyta, utan att den helt döljs med en fäst, maskinsydd lapp. Jag uppskattar rikedomen och friheterna hon tar sig för att skapa dessa olikartade, fast ljusbärande ytor.

© Arna Óttarsdóttir

Emellanåt tätnar grängen för att övergå i lekande transparenta slingor som överger ramen av vågrät och lodrät. På så vis skapas en teckningsliknande värld av klotter, ansatser och idéer som bleks och försvinner som ett kvarglömt kvitto i tvätten. Det är lekfullt och lyriskt, finstämt och söndertrasande i sin finurliga samtidighet.
       Gallerirummet hos Cecilia Hillström är högstämt och svårbemästrat så till vida att utställningarna med rektangulära och statiska verk tenderar att få en likartad karaktär. I fallet med Arna Óttarsdóttirs verk spelar det mindre roll, då hennes särskilda ton och poetiska ansats ändå framgår självständigt. ”Everything is great”, som hon snusförnuftigt präntat in med barnslig skrivstil i ett av verken. Jag håller med.

Stockholm 2024-08-28 © Susanna Slöör