Sista utställningen i Lunagallerian för Södertälje konsthall firas tillsammans med nätverket Flat Octopus som den här gången samlar 98 målare till en gemensam salong. Det är tredje gången som "bläckfisken" med sitt plana nätverk av målare ställer ut tillsammans. Det startade på Candyland 2021 med ett trettiotal deltagare. Inte helt överraskande kan man spåra nätverkets tillväxt genom galleriet och dess grundare vidare med banden till konstnärsmässan Supermarket.

Det intressanta är att man tillsammans skapat ett till åldrar, utbildningar och uttryck mångfaldigt nätverk. Många av namnen känns även igen från konsthögskolornas utställningar under senare år, vilket omfattar hela landets. Att fastställa en linje eller gemensam väg för måleriets utveckling är tillfredställande nog omöjligt. Figuration, fantasi, dröm, dikt och konstruktiva tillbakablickar blandas med naturlyrik i mer eller mindre abstraherad form.
       En rik katalog presenterar varje konstnär med bild och kortare text, vilken i sig blir ett samlardokument om bläckfisken förmår att växa till sig ytterligare och skapa fler samlande målarmöten framöver. Kärnan i nätverket lovar gott för det. Målarna är ett envist släkte i ur och skur.

Utställningsvy Painters’ Salon 2024 (klicka på bilden för hög upplösning)

På sätt och vis återvänder konstnärerna till ett format för utställningar som var det vanliga för drygt hundra år sedan innan det utvecklades ett nätverk av gallerier som tog över scenen. Konstnärsgrupperna kom och gick. Som mest permanent övergick exempelvis konstnärsföreningen Färg och Form till att överlåta verksamheten till ett professionellt drivet galleri som höll ut i sjuttio år. Men som förening och nätverk drog man under många decennier Sverige och Norden runt med gemensamma utställningar.
     Kanske är det en väg framåt i dagens konstliv där långt ifrån alla ryms. Intresset för måleri och materiella uttryck lockar många idag. Nya former för att mötas och inte minst bidra till att gemensamt väcka det publika intresset är en överlevnadsfråga.

Utställningsvy Painters’ Salon 2024 (klicka på bilden för hög upplösning)

Hängningen i Södertälje konsthall är minst sagt överväldigande. Det ligger i sakens natur att när mångfalden övergår i kakofoni så drar det gemensamma intrycket ned varje individuellt verk en smula. Men då är det bra att låta ögat tillämpa ett välbeprövat sätt att se: att skärma av i stunden och gå från verk till verk. Emellanåt uppstår dock möten som lyfter och det gäller också här. Men att hänga måleri mot signalrött eller svart kommer aldrig att fungera för att lyfta de enskilda verken. Däremot känns det lustbetonat och fräckt, och skapar en gemensam grund. Det är gott nog i det här fallet.

Södertälje 2024-12-17 © Susanna Slöör