Det finns en monumental tydlighet i Anna Pajaks måleriska tillämpningar – en klarhet som förstärks av markerade formbegränsningar som mycket sällan övergår i färgglissandon. Istället låter hon varje form och färg verka singulärt och ostört mot en fond i väl definierad kolorit. Målningen Tungans labyrint är här något av ett undantag då de blå banden bryts ned till en tumlande konstellation i samklang med bakgrundens blodröda töcken.
       De geometriska inslagen har också reducerats något i förhållande till tidigare utställningar (se länkar nedan), och därmed också associationerna till Hilma af Klints esoteriska ikonografi. Istället låter Anna Pajak de böljande banden och blomsterslingorna markera en ny riktning med ett tydligare rytmiskt/musikaliskt anslag. Och i den mån tanken leder vidare så är det till klassiskt barock- och ikonmåleri.

Sorgens geografi, 2024, oil and gold leaf on canvas. 110 x 270 cm © Anna Pajak (klicka på bilden för hög upplösning)

De ömsinta kärlekspilarna som avfyras mot just ikonmåleriet har flera exempel på den aktuella utställningen, kanske som mest i Sorgens geografi. Det är en stram och vacker triptyk i formen av en altartavla, där barnens skyddshelgon Nikolaus apostroferas. Hans så typiskt korsformade mönsterstruktur återkommer här i centerstycket, vilket flankeras av svävande, vita liljor – en blomma som står för både sorg och saknad. I den absoluta mitten av triptyken kan man, om man tillåter sig att fritt associera, se en återkoppling till de esoteriska symbolformer Anna Pajak tidigare använde sig av.

Som vakande emblem över den aktuella utställningen har Anna Pajak placerat Nordstjärnan. Den förkommer i helformat på katalogens framsida och överst i den centrala målningen Nordstjärnan. Ett synonymt namn är "Polstjärnan" vars magiska lyskraft har använts symboliskt för såväl svenska konungar som för vetenskap och upplysning.
      I den kraftfulla målningen i blått, violett och rödorange är Nordstjärnan också det samlande och gudomliga "ögat" i himlen. Målningen är enligt uppgift inspirerad av Arnold Böcklins Dödens ö – och i så fall kan de böljande banden ses som tecken för årtag – eller kanske snarare andetag. Själva ön i Böcklins målning har Pajak låtit upplösas mot den strama horisonten. Kanske är det just ön som fått formen av plisserade tygsjok i synkroniserad luftakrobatik.
     Hur associationerna vandrat fram och tillbaka i konstnärens tankar är inte alltid lätt att veta, men klart är att Anna Pajak här visar prov på både målerisk stringens och ett öppet sinne inför konst- och idéhistoriens oändliga förråd av etiskt och estetiskt källmaterial.

Stockholm 2024-10-30 © Leif Mattsson

Recension från utställningen på Wetterling Gallery, 2022>>
Recension av utställningen på Stene Projects, 2020>>