Trädgården är en kraftfull metafor för den personliga erfarenheten, jaget, minnet och själen. I den kultiveras människan. Det vittnar poeterna och konstnärerna om.
      Det är intressant att följa Samaneh Reyhanis utveckling i samklang med och inspirerad av poesin. Den här gången får hon breda ut sig i en större installation på Cecilia Hillström Gallery. Kala, mörka stammar hänger som tungt rinnande sylar över två solfjäderformade eldar. På ett podium vilar en sårad marmorform som blöder minnen.
     ”Allt blommar där mot svart”, lyder sista raden i Vilhelm Ekelunds dikt där händerna vitnar av sorg och hjärtat frusit till en evig februari. Samaneh Reyhanis rottrådar sträcker sig mot poeten Mehdi Akhavan Sales dikt om den bladlösa trädgården, som ändå andas en smula tillförsikt i jämförelse med Ekelunds själsförtvivlan.

Dar, h 230 cm © Samaneh Reyhani (klicka på bilden för hög upplösning)

Samaneh Reyhani omgärdar sin trädgård med portaler där allt blommar mot svart, vilket skapar en tyst sång kring de övriga verken. Den avbryts då och då av ljudverket med brottstycken av fågelsång och vyssjande ord. Det som gått förlorat tål att minnas och göder förhoppningen inför nästa vår.
      Det är intressant hur universal trädgården är som tankefigur och i den knyter Samaneh Reyhani även banden till en svensk tradition. Lägg till bland svärtans lysande poeter förutom Ekelund även Erik Johan Stagnelius och varför inte söka kontakt med Swedenborgs korresponderande verkligheter mot svart och blått. Samaneh Reyhani avtäcker i sina verk det allmänmänskliga, vårt gemensamma predikament. Röster ur den inre trädgården uppmuntrar till en eftertänksam promenad.

Stockholm 2024-04-23 © Susanna Slöör