Sedan den lätt uppkäftiga Minimarket första gången presenterades i mitten av 00-talet har mycket hänt. Först var det namnet som fick ett mer passande epitet: Super. Sedan var det lokaliteterna som blev allt rymligare – från Konstnärshuset till Clarion Hotel, Slakthus 5, Sickla Front, Birkaterminalen och så nu tillbaka till Skärholmens centrum. Den senare en källarlokal på 2000 kvadratmeter som denna gång rymmer 66 utställarbås.
     Liksom tidigare är det de till synes outtröttliga organisatörerna Andreas Ribbung, Pontus Raud och Alice Máselniková som leder Supermarket vidare, men numera med en hel stab av kolleger till sin hjälp. De lär nog behövas då den logistiska problematiken med så många internationella utställare bör vara otroligt komplicerad.

Molekyl Gallery, Malmö © Christine Manderla

Supermarkets koncept är ambitiöst med utställare från runt om hela världen – även om kärnan fortfarande av naturliga skäl är från Sverige. Då det företrädesvis handlar om en typ av alternativa och ofta konstnärsdrivna gallerier och kulturtidskrifter så skiljer sig naturligtvis helhetsupplevelsen från en mer traditionell konstmässa. Men den som tror att verkshöjden därför skulle vara påtagligt lägre än på kommersiella mässor får nog anledning att tänka om. Visst är det stökigt, bullrigt och svåröverskådligt på årets Supermarket – lite som att vandra runt i en nedgången kåkstad i Latinamerika. Men ger man sig tid så finns här mängder med intressanta verk och installationer balanserande på konstens utvidgade gränser.

Galleri 5, Oulu Finland © Moosa Myllykangas, Tiina Vehkaperä, Anni Arffman

Det finns en begriplig anledning till att "Den vita kuben" som utställningskoncept är den ständigt återkommande för de flesta internationella gallerier och konsthallar. En lokal utan alltför mycket egen karaktär gynnar ofta konstverken och ger dem behövlig plats i egen sak. Mässor däremot, oavsett om de är mer traditionella eller alternativa, blir därför ur konstnärlig synvinkel alltid en kompromiss. Men det kan naturligtvis delvis kompenseras av begrepp som gemenskap, branschträff, kollektivitet och den överväldigande känslan av mässan som motgift mot den solitära konstnärens utsatthet.

Detroit Stockholm © Nick Sullivan, Linda Nurk

Det enda sorgliga i de sammanhang som exempelvis Supermarket verkar i, med presentationer av hundratals intressanta konstnärer, är att mässorna av nöd och ekonomiska skäl blir alltför korta i tiden. De hinner därför mycket sällan få journalistisk täckning i pressen. Det är snarast ogörligt att försöka ringa in annat än helheten vad gäller mässor som Supermarket; konstnärerna är alltför disparata för att man ska kunna dra några långtgående slutsatser om trender eller liknande. Det senare kan man kanske göra vid större biennaler, men i detta sammanhang skulle det snarare bli till en löst hängande efterkonstruktion. Eftersom Omkonsts läsare kan förutsägas vara specialintresserade och djupt kunniga vad gäller visuella uttryck väljer vi därför här att låta bilderna okommenterat tala sitt eget kraftfulla språk.

Stockholm 2024-05-01 © Leif Mattsson