De gör inte mycket väsen av sig, Annelie Wallins stora teckningar på Molekyl gallery i Malmö. Visserligen är de rätt stora men spåren efter blyertsklossen som hon använder är gråsvarta, tystlåtna. Vaga inre syner, hallucinationer, blandas med registrering och avtryck av skeenden i naturen och omvärlden. Att genomskåda samhällets organisation och omskapa den med stöd från odling och kunskap om växters levnadssätt är en inspirationskälla både för det egna skapandet och för kollektiva konstprojekt.
Hur sprids information och hur bearbetas den? Kan datorer utmana den intelligens som forskare har spårat hos organiska system? Som kommunikationen och sammanhållningen mellan växterna, anpassligheten?
Efter att ha jobbat med temat mykorrhiza, symbiosen mellan en växts rötter och en svamps mycel för bättre överlevnad, fick Annelie Wallin upp ögonen för slemsvampar. Det är en gåtfull organism som glider fram under jorden och i murkna träd för att, när den hittar mat, poppa upp i lysande gula och illröda gräddiga klumpar och bre ut sig. Den är ingen svamp, snarare en encellig amöba med ett egendomligt könsliv.
Anneli Wallin har filmat slemsvampens beteende – vi kan tolka det som drivet av garanterat framgångsrik intelligens. Hon har odlat dem i ett mörkt rum och matat dem med havregryn som de lägger under sig och slukar för att växa i ett slemmigt nätverk. Instinktivt hittar slemsvampen den snabbaste vägen till nästa havregrynshög för att endast lämna fibrerna kvar. I skogen hittar den de kortaste sträckorna för att kunna erövra och täcka stora fält. Instinkt eller intelligens?
|
Stllbild ur video om slemsvampen © Annelie Wallin |
En annan film är endast en skärmbild av ett defragmenteringsmönster från en äldre dator. Också här pågår en process med målet att rensa undan och upprätta en ny ordning.
I intrikata knutna strukturer som hängande mobiler har Annelie Wallin sökt skapa efter regler som styr utbredningen av grenar, växttrådar och stjälkar. Härva med sin vita bomullssnören erinrar om skägglav, Untitled Bush i mässingstråd om en taggbuske – lätta, drömska, kanske omedvetna om följderna av antropocen och de hotande spår människan lämnar efter sig.
Vi kan spåra naturens processer, både konstnärligt och kunskapsmässigt ta till oss det vi hittar och förundras över komplexa sammanhang. Men filosofiska funderingar kring tanke och vilja i naturen tillhör människan. Naturen bara är. Annelie Wallin skriver fram en lyhördhet för samexistens.
Malmö 2024-02-07 © Kristina Maria Mezei |
Ön (vä), Hallucination (hö) och Untitled Bush, hängande skulptur © Annelie Wallin
Härva, detalj © Annelie Wallin
|